Text Peder Christensen FokusKina # 2017 - 4


Kinesiska språket har en lång och fin tradition för icke auktoriserade förenklingar av skriften. Språkvetare brukar tycka att detta är väldigt intressant. (Möjligen undantaget språkvetare som anser att språkvetenskap skall vara föreskrivande. De brukar vara mindre roade.) Det är värt att notera att just sådana förenklingar har legat till grund för de förenklade kinesiska skrivtecken som har införts i Folkrepubliken Kina.

Inte helt oväntat har det också dykt upp en sådan förenkling i pinyin. Pinyin är det transkriptionssystem som Folkrepubliken införde 1958 för att skriva kinesiska med latinska bokstäver. Orsaken till den förenkling vi här är nyfikna på är det moderna behovet av att kunna mata in kinesiska tecken på datorer och smartphones.

Det finns en rad olika system för inmatning av tecken. Gemensamt för dem alla är att de bygger på redan kända principer för att analysera skriften. Pinyin är en uppenbar kandidat för ändamålet: Alla kineser lär sig sedan många år tillbaka pinyin i skolan. Och pinyin använder alltså det latinska alfabetet, som är en grundläggande standard för inmatning på datorer. Här fungerar det i princip så, att man matar in tecknets uttal med pinyin, och apparaten svarar med vilka tecken som finns att välja på med just det uttalet. (Tonerna i kinesiskan bortser man ifrån.) Tecknen listas i statistiskt fallande ordning, dvs. det vanligaste tecknet kommer först.

Men man stöter på ett problem: bokstaven ü - det vi kallar tyskt y. Liksom i tyskan betraktas ü i pinyin som ett omljud av u. Uttalet av de båda bokstäverna ligger också mycket nära tyskan. Men sedan föreskriver pinyin, att när omljudet ü följer efter bokstäverna y, j, q och x, så kan man undvara de två prickarna. I pinyin används alltså bokstaven u till att representera två olika vokalljud. Det är bara när omljudet ü följer efter l och n som bokstaven ü faktiskt behövs. Problemet ligger i att just ü saknas i flertalet tangentbordsstandarder. I Folkrepubliken Kina använder man samma tangentbord som i USA, där det inte finns med något ü.

Det finns förstås lite olika sätt att komma runt det här problemet. Har man ett tangentbord med umlaut, dvs. två prickar, så trycker man först på den tangenten, och sedan på tangenten med u. Ett annat sätt är att knappa in ett kolon efter bokstaven u. Nackdelen är att alla sådana sätt kräver flera tangenttryck för att generera ett ü.

Men själva standarden för pinyin har en lucka som man kan utnyttja: Bokstaven v är ledig. Hela det latinska alfabetet ingår i standarden för pinyin, fast bokstaven v används inte till kinesiskan. (Standarden föreskriver att v används till utländska lånord och till ord från
kinesiska minoritetsspråk.) Alltså låter man v representera ii vid inmatning av tecken med pinyin.

Läsare som har lite kunskaper i kinesiska kan enkelt testa den lösningen. Har man en smartphone eller läsplatta till hands, så finns stöd för inmatning med pinyin redan installerat. Det är lika lätt att aktivera på Android som på iPhone/iPad. Man går till Inställningar, väljer Tangentbord, och letar sedan upp kinesiskt tangentbord med pinyin.

Efterhand har den här genvägen spritt sig, och bokstaven v ersätter ibland ii i helt andra sammanhang än inmatning av tecken. Som exempel kan nämnas den berömda restaurangen Lübolang i Gamla Stan i Shanghai. På skyltar som visar vägen dit står det "Lvbolang". Ett annat exempel är den kinesiska internetresebyrån Lvmama. Korrekt pinyin skulle ha varit Lümama, men man uppträder alltid som Lvmama. Och det är lätt att förstå. När ett företag har närvaro på internet får det inte finnas några svårigheter med att mata in namnet. (Just det här namnet är förresten en ordlek. Det betyder "Mamma Åsna" - det kinesiska skrivtecknet för åsna uttalas likadant som tecknet för resa undantaget tonen.)

Särskilt det sista exemplet visar tydligt hur välkänd förenklingen att använda bokstaven v istället för ü har blivit. Kinesiska företag kan alltså använda den här förenklingen i pinyin och räkna med att den kundkrets man vill nå ut till omedelbart förstår.

Referens Xinhua Zidian, lO:e uppl., appendix.

Peder Christensen har studerat kinesiska vid Lunds universitet och är reseledare med Östasien som specialitet.