Text Per Camenius  FokusKina # 2019 - 4

Göran Reitberger och jag skulle ha träffats på ett cafe i Mörby Centrum strax norr om Stockholm för att prata om FokusKinas framtid. Men Görans dotter Helena har fullt upp i jobbet varför han är i Singapore för att hjälpa familjen med barnbarnens många aktiviteter, alltifrån läxläsning till fotbollsträningar. Istället mejlar jag några frågor till Göran, efter några dagar kontaktar jag honom via Skype.

Vad väckte ditt intresse för Kina? I slutet av 70-talet var jag tillförordnad chef för den verksamhet som idag är Näringsdepartementets tekniska attachéer, Ett kontor skulle öppnas i Peking. När sedan min hustru Birgitta 1983 fick anställning på Svensk-kinesiska Resebyrån blev Kina ett familjeintresse. Vår dotter Helena kom att läsa kinesiska för Cecilia Lindqvist vid Södra Latins gymnasium. Det blev allt fler Kinaresor för alla i familjen, såväl privat som i tjänsten. Helenas Kinaanknytning börjar nu närma sig 20 år genom UD-tjänstgöring i Peking, Taipei och Stockholm, och just nu som ambassadråd vid ambassaden i Singapore.

Vilka är dina starkaste reseminnen? Det är utan tvekan min första resa och anknyter till mitt och Birgittas stora intresse för körsång. Genom Svensk-kinesiska Resebyrån och Svensk-kinesiska föreningens kontakter inbjöds vår kör sommaren 1985 till Kina för att visa upp och inspirera till flerstämmig körmusik. Anders Lennartsson var vår färdledare och det blev en mycket minnesrik resa både konstnärligt och turistiskt med framträdanden i Harbin, Shenyang, Wuxi, Shanghai och Peking. Vi möttes av fulla hus och en entusiastisk publik som aldrig tidigare upplevt något liknande. Därutöver ledde resan till att vår dirigent Christian Ljunggren inbjöds att bidra i utvecklingen inom det då gryende kinesiska körlivet, en insats som kom att fördjupas under 30 år till dess att Christian gick bort 2017.

Vad har du haft för relation till FokusKina? Jag kom med i Svensk-kinesiska föreningen som familjemedlem när Birgitta började arbeta på resebyrån. Under några år var jag kassör och därefter revisor i några omgångar. Sedan 2017 är jag styrelseledamot.

Vad säger du om medlemsutvecklingen? Om jag minns rätt hade föreningen runt 2 500 medlemmar i mitten av 199o-talet - betydligt fler än de allra flesta av Sveriges runt 200 000 ideella föreningar, men samtidigt betydligt färre än de närmare 10 000 medlemmar man hade i slutet av 70-talet. De senaste åren har antalet huvudmedlemmar stadigt sjunkit från 1 479 i slutet av 2012, via 1 087 i slutet av 2015 och runt 700 vid utgången av 2018. Om denna trend håller i sig kommer vi att ha högst 500 huvudmedlemmar kvar vid slutet av 2020 vilket naturligtvis får förödande konsekvenser för föreningens ekonomi.

Ser trenden bättre ut för andra föreningar? I huvudsak inte. De flesta ideella men också politiska föreningar har sett en dramatisk minskning av antalet medlemmar under senare år. Scoutrörelsen och Friluftsfrämjandet kan tjäna som exempel - de har tappat två tredjedelar av medlemmarna efter år 2000.

Varför? Den allmänna uppfattningen är nog att tidsandan helt enkelt är en annan idag. Yngre generationer vill inte engagera sig i föreningsverksamhet. Värvningskampanjer kan vara framgångsrika på kort sikt, men mycket kostsamma och effekterna är oftast bara tillfälliga. Det finns dock några föreningar som lyckats bättre och gemensamt för dessa är att de varit lyhörda för de omvärldsförändringar som skett och förmått anpassa verksamheten i takt med detta. Att man genomfört en strategisk analys som riktats både framåt och bakåt förefaller vara en gemensam nämnare för de föreningar vars värvningskampanjer varit genuint framgångsrika. Man måste ställa sig frågan vad var och är min förenings särart och unika bidrag? Är detta bidrag fortfarande relevant eller behöver något ändras eller tillföras? Detta gäller inte minst om man, som i vår förening, har en publikation som sammanhållande nav. Hur kan innehåll och form utvecklas för bevarad relevans och attraktivitet i förhållande till både existerande och nya läsare? Närvaro på nätet med en väl fungerande webbsida, närvaro på Facebook, Instagram och Twitter, är en förutsättning för att tas på allvar idag. Faktum är dessutom att de flesta tidskrifter redan finns eller inom den närmaste framtiden kommer att kunna läsas digitalt på nätet, bl. a. via appar som readly.se och pressreader.com som erbjuder läsning av tusentals tidskrifter. '

Givet det faktum att Kina hamnar alltmer i fokus tror jag att FokusKina har alla förutsättningar att väcka intresse också utanför föreningens närkrets. FokusKinas skribenter har djup kunskap om Kina och tidskriftens breda innehåll är mycket imponerande. Men jag tror att större närvaro på nätet är en förutsättning om vi vill se en sådan utveckling, inte minst eftersom det skulle öppna upp nya möjligheter till kommunikation med läsarna. De jag talat med om ekonomiskt stöd för att utveckla FokusKina har just efterlyst detta, en etablering av FokusKina som en plattform på nätet för "insiktsfulla samtal om Kina i nuet". Även om de ser dagens tryckta tidskrift som en högst professionell produkt som måste ges fortsatt liv, vill de se en nätnärvaro som etableras parallellt. Låt oss kalla den "nätarenatanken". Det som tas upp på en sådan plattform skulle nog kunna tänkas bygga även mediala ringeffekter. FokusKina är en tidskrift som vill ge sina läsare en klangbotten i ett för allas vår framtid helt centralt skeende, nämligen Kinas utveckling. Detsamma borde gälla "nätarenan". Jag vet ju att FokusKina har en helt ny hemsida på gång. Låt oss se vad som kommer ut av den.

Men vad finns det pengar till? FokusKina har, i likhet med många krympande föreningar, haft en situation där "kostymen" runt själva kärnverksamheten krympt. För vår förening har den processen pågått i flera år och har nu gått i mål. Möjligheterna att dra ner mer på kostnader som ligger utanför verksamhetens kärna - dvs. tidskriften - är mycket små. Inkomster från medlemsavgifter har halverats under perioden 2011-18. Researrangörer har årligen tillfört 70-IOO 000 kronor genom annonser och köp av lösnummer vilket innebär att dessas och Kulturrådets respektive bidrag tillsammans är lika stort som medlemmarnas. Slutligen kan jag konstatera att inkomster från prenumerationer från bibliotek och skolor och annan lösnummerförsäljning enbart bidragit med 10-20 000 kronor per år. I bästa fall har 20 exemplar av tidskriften årligen sålts via tidskrifts handeln. 2011 gick hälften av intäkterna för föreningen åt till att täcka kostnaderna för tidskriften. 2018 hade denna siffra stigit till 84 procent. Av detta följer att det behövs mer intäkter om tidskriften ska kunna upprätthålla sin kvalitetsnivå.

Stödet från Statens Kulturråd räcker alltså inte? Nej, det räcker inte, även om Kulturrådet uppenbart ser positivt på FokusKina. Faktum är att rådet har fördubblat sitt ekonomiska stöd från 2016 till 150 000:- under 2019, bara ett fåtal av de 90 tidskrifter som fått stöd under dessa år har haft en liknande "framgång". Möjligen beror det på att en av Kulturrådets uttalade ambitioner är att särskilt uppmärksamma tidskrifter där kulturuttryck medvetet relaterar till den aktuella omgivande kontexten. FokusKina, som förmedlare av insikter i skärningspunkten mellan kulturens såväl historiska som aktuella uttryck och dagens ekonomiska och politiska realiteter, möter detta krav.

Så då är det kört, eller...? Nej, absolut inte! Det talas idag allt mer om sponsring och filantropi. Filantropi innebär att man stöder något man tycker är viktigt utan att resa krav på motprestation. Åtskilliga av dagens svenska filantroper har byggt sina förmögenheter som innovatörer och entreprenörer under de senaste 20 åren. Min mening är att FokusKina måste börja orientera sig mot filantropivärlden, men ingen filantrop är beredd att satsa pengar utan reflektion. För att satsa krävs att mottagaren gör något som i sponsorns ögon är bra, väsentligt och relevant. Att värva en sponsor kräver följaktligen åtskilligt fotarbete. Det finns goda exempel på sponsoröverenskommelser som kan tjäna som inspiration. I Tyskland har två entreprenörsfamiljer gjort en mångmiljonsatsning i ett nytt Kinadedikerat kunskapscentrum, där forskning kombineras med politiska analyser och bred information om bl. a. Kinas historia, kultur och politik

Styrelsen genomför just nu en enkät om tidskriften. Vilka synpunkter har du själv? Jag skulle personligen gärna se att tidskriften får en "ledarsida" med aktualitet och kortare texter av namnkunniga. En sådan sida bör även kunna läsas i sin helhet på föreningens hemsida och därtill kunna nå en större publik via sociala media. På detta sätt skulle också intresse för tidskriften och föreningen kunna byggas upp hos en ny publik.

Ser du någon roll för FokusKina i anslutning till regeringens Kinastrategi och förslaget om att skapa en kunskapsplattforrn om Kina? Regeringens Kinastrategi som överlämnades till Riksdagen den 26 september diskuterar en mängd frågor med anknytning till Kinas utveckling och agerande. Kulturfrågorna lyfts fram både som relationsbyggare och som främjare av demokratiutveckling och handel. Sammanfattningsvis konstateras att regeringen ser ett behov av att investera i kunskapen om Kina i alla delar av samhället och att ett nationellt forskningsbaserat kunskapscentrum om Kina ska upprättas för detta syfte. Moderaterna gick i en motion i mitten av oktober ett steg längre genom att understryka att Sverige måste investera mer i Kinakompetens. Man konstaterar att kunskaperna om Kina måste höjas i alla delar av det svenska samhället och att detta intresse för Kina är långsiktigt. Man lyfter också fram att Hongkong och Taiwan bör ingå i detta sammanhang. Jag menar att även Singapore bör beaktas här, få platser kan mäta sig med Singapore och dess rika flora av tankesmedjor när det gäller utbudet av Kinakompetens. Kinastrategin och den ökade uppmärksamhet på Kina som denna ger uttryck för bör rimligen kunna få betydelse också för FokusKina. Till att börja med måste vi vara synliga när denna process nu börjar ta form. Den "ledarsida" jag nämnde tidigare skulle kunna bli en utgångspunkt som plattform för Kinadebatt. Att bygga upp en sådan plattform skulle förmodligen kräva ganska mycket pengar och därtill en redaktion som har resurser att hantera följdeffekter om plattformen blir "het". Jag tror dock att ett initiativ av detta slag skulle kunna leda till oväntade finansiella öppningar. Namnet "FokusKina", med allt vad detta kan inrymma, borde vara en stor tillgång.

Författarpresentation
Per Camenius Medlem i Svensk-kinesiska/FokusKina sedan 1973, styrelseledamot långa perioder från 1974, ordförande 2009-12, är nu vice ordförande.
Startade Svensk-kinesiskas Resebyrå 1978 och Kinaresor 2003