Text Christina Nygren  FokusKina # 2019 - 3

Midhöstfestivalen (Zhongqiu jie) inträffar den femtonde dagen i den åttonde månaden enligt den kinesiska månkalendern (enligt vår gregorianska kalender brukar det bli i mitten av september). Festivalen kallas ibland även Månfestivalen eftersom det är månen som står i fokus för firandet. Vid den här tiden på året når månens omloppsbana sin lägsta vinkel mot horisonten och framstår då som rundast och mest lysande. Det är också nu som skördetiden infaller. Man firar skörden av ris och vete och högaktar månen med gåvor som till exempel vattenmeloner och granatäpplen samt runda månkakor (yuebing) med olika fyllningar. Midhöstfesten är en tid för familjesammankomster och möten med vänner då man äter månkakor och beundrar månen tillsammans. Månkakorna med sin perfekta runda form är den ideala symbolen för harmoni och enighet.

I den kinesiska mytologin är månen boning för de odödliga och relateras till långt liv. Historieberättare har framfört berättelser om Månpalatset och många poeter har diktat om månens skönhet och enande betydelse. Den kanske mest välkända berättelsen är den om en kortsvansad kanin som stöter elixir för långt liv i en mortel i en dunge med kassiaträd. Kaninen har fått äran att pryda månen på grund av den stora vördnad han visat för Buddha vid ett tidigare tillfälle. Prydnadsstatyetter och bilder med kaniner är därför vanliga dekorationer.

En annan välkänd berättelse som ofta varit inspiration och stått motiv för konstnärer, som målare, skulptörer och poeter, är Chang´e flyger till månen (Chang´e ben yue). Det förtäljs om mannen Houyi som söker efter evig ungdom och lyckats få tag på ett elixir för detta från Kunlunbergen. Han återvänder till sin högt älskade hustru Chang´e i deras palats och delger henne den goda nyheten. En dag när Houyi inte är hemma dricker Chang´e av elixiret i förhoppning om att bli odödlig vilket ger ett oväntat resultat. Hon blir plötsligt så lätt att hon flyger upp i luften och driver runt tills hon når Månpalatset. Chang´e kallas ibland för Mångudinnan och har ofta avbildats i vacker klädnad flygande på väg till månen.

Månkakorna som är en viktig del av firandet av Midhöstfestivalen är små kompakta bakverk som kan ha fyllningar som är söta eller salta. Kakan har i regel ett eller flera kinesiska tecken på ovansidan som talar om vad den innehåller för fyllning eller signalerar lycka i form av exempelvis tecken för ”långt liv” eller just ”lycka”. Månkakorna har samma runda form som månen och kan till exempel fyllas med nötter, söt lotuspasta, röd bönpasta eller en rund saltad ankäggula.

Ensam drickande med månen  av Li Bai

Ensam tömde jag en kruka vin i vårnatten
bland blommorna. Jag hade inga dryckesbröder
– tills lyftande min bägare jag bjöd den klara månen
att komma med min skugga hit som tredje man. Men ack, månen kunde ju inte dricka
och min skugga hängde bara slött i hälarna på mig.
Ännu en stund skulle mina vänner stanna

och liva upp mig med sitt sällskap…
Då sjöng jag – månen inspirerade mig.min skugga följde tumlande bakefter.
Så länge jag kan minnas var vi goda kamrater. Sedan blev jag drucken och vi tappade bort varandra.
…Ack vilken vänskap varar för evigt? Undrande ser jag mot Vintergatan.

Översättning E. Blomberg, Jadeberget, sid. 56)

Li Bai även känd som Li Bo

En av de mest inflytelserika poeterna genomtiderna i Kina är Li Bai (701-762). Ungefär 900 dikter
har tillskrivits honom på en mängd olika teman och i olika former. Hans språk är enkelt och klart, inspirerat av äldre folksånger. Li Bai renodlade vad de kinesiska kritikerna kallt en ”romantiskt och subjektivt uttrycksfull stil, i jämförelse med Du Fus ”objektivt realistiska” uttryckssätt. Li Bais dikter präglas av starka känslor, t.ex. höga ambitioner och besvikelse över att inte kunna förverkliga dem. Där finns också resor till främmande platser, festande och dryckenskap, samt utflykter i vilda landskap fyllda med legendariska väsen. Hans diktning är fantasifull, och diktens egokänner inga gränser när han spränger fram över höga bergskammar eller i tanken färdas över Vintergatan. Naturen och dess företeelser personifieras, och starka subjektiva känslouttryck präglar varje del av dikten,såsom i hans mest kända, i vilken han dricker och dansar med månen och sin egen skugga.

(Text: Lena Rydholm i Kinarapport nr 4 2015, s. 26)