Sun Wukong blir uppkallad till redaktör Fresk. Redaktören har retat upp sig på Sun vars kåserier tappat sitt satiriska och flamboyanta sting och vill ge honom en reprimand. Apan måste sluta tävla med FokusKinas övriga skribenter i seriositet.

Jag har kallat hit dig för att du ska fatta att Beijing Talks ska vara r-o-l-i-g-t. Skåneskorrar han, redaktören Fläsk. Hade vi (Svennevännen var med som livvakt) kommit dit iklädda huvudbonader hade vi stått där med ansiktena nedböjda i skam mot linoleumgolvet och hållit baskrarna med båda händerna framför oss, tummande på svettbanden. Som arrendatorn Månsson inför fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren. Beijing Talks ska inte vara a-l-l-v-a-r-l-i-g-t och inte s-e-r-i-ö-s-t. Förra numret var skit. Det var b-r-a, vilket det alltså i-n-t-e ska vara, skorrar han tungt. Jag upplåter dyr plats åt dig för att vi måste ha med något som är l-ä-t-t-s-a-m-t, föreläser han med stark röst och långa utdragna ord. Gå hem och gör självkritik, blir det sista han säger.

Vi går hem, sjunker ner i var sin fåtölj, suckar tungt och försöker glömma fläskigheterna. Surfar och bläddrar i tidningar. Läser Magnus Fiskesjös artikel i Sydsvenskan om Kinas avsikt att utrota den uiguriska kulturen. Och kinesiska ambassadens hemsida har inte bara gått till attack mot Expressen och kultursidans medarbetare Jojje Olsson. Ambassadörenhotar plötsligt Sverige med ”konsekvenser” om företrädare för regeringen medverkar i Svenska Pens utdelning av Tucholskypriset. ”En del människor i Sverige ska inte förvänta sig att kunna känna sig lugna”, säger han. Vi tackar för uppriktigheten och att Kina visar sitt rätta ansikte. I DN skriver Torbjörn Pettersson ”Vad som hänt med Kina de senaste åren – och som möjligen blir uppenbart i Sverige nu – är att landet gått från att vara en auktoritär till en totalitärt toppstyrd stat på hemmaplan, samtidigt som den vill utöva sitt inflytande utanför Kinas gränser. En annan insikt bör vara att Kina är en betydligt mer långsiktig och beräknande diktatur än Sovjet någonsin var. Och mycket mer kalkylerande än dagens Ryssland.”

Ajaj, ojoj, men sluta! Det var självkritik vi skulle ägna oss åt. Vi skulle inte ta upp v-ik-t-i-g-a frågor. Varför jag tvingar Svennevännen att leta i sin tröga skalle efter någon gammal vits vi kan svarva om, slipa på och drämma till med. Vi börjar kasta vitsar (nåja) på bordet.

Wang Ming körde in och parkerade vid Folkets stora kongresshall, invid Himmelska fridens torg. En vakt sprang snabbt fram och gav sig på honom. Här kan du inte parkera, här går delegaterna in till partikongressen. Det gör inget, jag har låst bilen.

Chen Boda är ansvarig för att skapa souvenirer som ska säljas under vinter-OS 2022. Han kommer hem och visar stolt sin senaste produkt, ett paket med tre OS-kondomer. En i bronsfärg, en i silver och en i guld. Och vilken vill du använda i kväll, frågar hans fru. Guld förstås, svarar han snabbt. Varför inte den i silver, det vore ju fint om du för en gångs skull kommer som nummer två. Och en till på samma tema. Kang Sheng hade varit ute och partajat och kommer hem med en trofé. Men käre Kang, vad har du stulit?, frågar hans fru. En av de där förbannade ansiktsigenkänningskamerorna, ser du väl. Idiot, det är ju trafikpolisens hastighetsövervakningskamera. Den ska vi då inte ha i sovrummet i alla fall, den plåtar ju när det går för fort.

Men har du inget annat än sex i huvet?, protesterar jag. Okejrå, men den här då?, svarar han. Måste dock omarbetas lite för den handlar om Sovjettiden. Partikommittén på orten jagade kristna som utgjorde allvarliga säkerhetsrisker. Nikita leddes in och ställdes upp framför femmannakommittén som skulle döma honom. På väggen bakom dem satt tre porträtt. Lenin, Jesus och Stalin, med Jesus i mitten. Vilka av dessa tre känner du igen, frågade ordföranden. Ingen av de två på sidorna men han i mitten är Jesus, svarade Nikita. Du ska till Sibirien, grip honom, ryter ordföranden. På vägen ut möter Nikita kompisen Leonid som står på tur att bli förhörd och viskar snabbt till honom, ”Vad du än gör, känn inte igen han i mitten”. Framför sina domare får Leonid frågan, vilka av dessa tre känner du igen? Han i mitten har jag aldrig sett men de till höger och vänster är ju de två rövarna.

Och den jobbade vi på att omarbeta, svarva om och slipa till så den blev kinesisk. Men den blev för allvarlig. Fläsk fick aldrig läsa den.

Hört på sta´n! 
Sun Wukong

REPLIK

I nr 3 av FokusKina finns i ”Beijing Talks” kritik av artikeln ”Försökte USA att starta en revolt i Peking 1989 och åstadkomma regimskifte i Kina?” som jag låtit publicera på min blogg Globalpolitics.se, vilken ligger på plats 1–3 av 800 bloggar på Blogtoplist.se/politik. Artikeln är skriven av Karl Wang, en svensk-kinesisk ingenjör som bor i Kina. (https://www.globalpolitics.se/usas-forsok-att-starta-en-revolt-ipeking-1989-och-astadkomma-regimskifte-i-kina/).
Jag själv inställde i juni 1989 en planerad resa till Kina p.g.a. uppgifter om massaker på Himmelska Fridens torg och har fram till nyligen trott att det var helt klart att en massaker ägde rum där. En rörelse för ökad demokrati växte fram i Kina, och människor dödades i centrala Peking. Artikeln och andra källor visar att det är tveksamt om en massaker ägde rum på torget. Det finns goda skäl att tro att USA i eget intresse interfererade i protesterna, liksom i Hongkongprotesterna. Jag ser detta som legitima frågeställningar i yttrandefrihetens namn.
Anders Romelsjö