Exempel på japanska lånord i kinesiska. Det gamla lånordet bowuguan ”museum” och det nyare lånordet guolaosi som även lånats in i svenska med det japanska uttalet ”karoshi” (död genom överansträngning på arbetet).

Text Joakim Enwall   FokusKina # 2023-3

Hur främmande kulturer och språk har påverkat det moderna kinesiska språkets tillblivelse

Lånordens äldre historiska skeden

Det kinesiska språket har ofta blivit betraktat som ett språk med ett mycket begränsat antal lånord – ett språk som förvisso har haft stort inflytande på grannspråkens utveckling, men som självt inte har påverkats av andra språk Detta synsätt förekommer såväl bland språkintresserade i gemen, som hos den kinesiska allmänheten. En bidragande orsak till denna föreställning är naturligtvis användningen av kinesiska tecken, vilket gör att lånorden inte syns lika tydligt som i många andra språk.

Emellertid har det kinesiska språket under sin historiska utveckling under de senaste fyra tusen åren blivit påverkat av skiftande typer av kontakt med andra språk under olika perioder. Inflytandet från främmande kulturer har varierat vad gäller såväl omfattning som ämnesområden för påverkan på det kinesiska språket. Detta har resulterat i ett stort antal lånord, och dessutom i lån av grammatiska och syntaktiska strukturer.

Detta forskningsområde är viktigt för att förstå en tidigare ofta förbisedd aspekt på den kinesiska språkhistorien, nämligen den relativt starka påverkan som främmande språk har haft på det kinesiska språkets utveckling. Sådan forskning kan också belysa andra perspektiv, förbundna med lokala kulturer och den roll som kultur-arvet har spelat, och inte minst kulturspridning i samband med militära fälttåg och fredlig migration.

Under äldsta tid påverkades det kinesiska språket av kontakt med såväl indoeuropeiska, som spreds till utkanten av det kinesiska området från nuvarande Ukraina, och forntida språk som protomongoliska, prototurkiska och protoko-tungusiska språk, de så kallade altaiska språken, norr om det kinesiska området. Rimligen har påverkan även förekommit söderifrån från kam-dai-språk och mon-khmer-språk, västerifrån från tibetanska språk, och från andra språk som numera är minoritetsspråk i sydvästra Kina. Detta fält behöver dock utforskas betydligt mer. Dessa kontakter resulterade huvudsakligen i lånord rörande nya kulturella fenomen. 

Eftersom orden ofta följer med de kulturella artefakter eller koncept som lånas innebär orden således att kulturell påverkan har ägt rum, vilket sällan har varit populärt att erkänna bland kinesiska historiker. Denna aspekt på utländska lånord i kinesiska har därför blivit minst sagt kontroversiell.

För att ge några exempel på tidiga lånord använder jag nedan medvetet en förenklad argumentation, eftersom jag för att täcka in alla eventualiteter och teorier annars skulle behöva ett stort antal sidor för att beskriva just detta.

Ord som har framförts som exempel på kulturell påverkan från andra folk är che 車 ”hjul”; quan 犬 ”hund”; mi 蜜 ”honung” och e 鵝 ”gås”. Dessa skall enligt lånordsteorin vara tidiga lån från indoeuropeiska språk, och orden finns också kvar i svenskan. Nedan föregås de rekonstruerade indoeuropeiska orden av asterisk, såsom konventionen bjuder. Jag lägger också till de klassiska grekiska orden, som ligger närmare det indoeuropeiska ursprunget. Che ”hjul” är således relaterat till det rekonstruerade indoeuropeiska ordet *kwékwlos, som efter historiska ljudförändringar finns i svenskan i formen ”hjul” och grekiskans ”kúklos”. Quan ”hund” är enligt samma teori relaterat till det indoeuropeiska rekonstruerade ordet *ḱwṓ, som finns i svenskan i formen ”hund” och grekiskans ”kúōn”. Mi ”honung” finns som indoeuropeiska *médʰu ”honung”, vilket lever kvar i svenskan i ordet ”mjöd” och grekiskans ”méthu” (rusdryck). E (äldre rekonstruerat kinesiskt uttal: *ŋraːns) ”gås” kan också vara relaterat till det indoeuropeiska*ǵʰh₂éns, svenska ”gås” och grekiska ”khēn”.

Tecknen för honung, hjul, hund och gås, exempel på möjliga indoeuropeiska lånord i kinesiska.

Det mest sannolika indoeuropeiska förmedlingsspråket är någon variant av tochariska, en gren av de östligaste av de indoeuropeiska språken. Två av dessa språk, skriftspråken tochariska A och tochariska B, upptäcktes och tolkades först under 1900-talet. De finns bevarade i skrifter från 400-talet e.Kr. fram till ungefär år 1000, huvudsakligen i området kring staden Kucha i nuvarande Xinjiang. Tidigare kan det även ha brukats under lång tid i form av proto- tochariska varianter i andra områden längre österut där kineser och tocharer har kommit i kontakt.

Från och med 300-talet och buddhismens ökande inflytande påverkades kinesiska av det stora antal buddhistiska texter som översattes från indiska språk som sanskrit och gandhari. Översättningen inleddes småskaligt redan på 100-talet e.Kr. och blev alltmer omfattande med framstående översättare som Kumārajīva (344–413), verksam med en grupp av översättare i närheten av Kucha. Under denna period gjordes många översättningar från andra språk än originalspråket, vilket ledde till missuppfattningar och svårtolkade passager. För att råda bot på detta reste översättarna Faxian (337–422) och Xuanzang (602–664) till Indien för att föra hem originalversionerna av texterna till Kina och översätta dem direkt till kinesiska. Deras resor resulterade också i berömda reseberättelser som finns bevarade. Genom översättningarna av buddhistiska skrifter kom många nya termer in i det kinesiska språket, såsom transkriptionen av ordet ”buddha” – fotuo 佛陀. Till skillnad från kinesiska var flerstaviga ord mycket vanligt förekommande i dessa språk, och en större frågeställning som bör studeras mer är huruvida översättningarna från indiska språk har påverkat den senare utvecklingen av kinesiska mot allt högre grad av flerstaviga ord, framför allt tvåstaviga.

Kontakterna med Europa, Ryssland och Japan

I och med de begynnande kontakterna med Europa och jesuitiska missionärer under 1300-talet påverkades det kinesiska språket av översättningar från europeiska språk av vetenskapliga skrifter, en verksamhet som blev mer storskalig under 1500-talet. Denna andra våg av översättningar inkluderade verk inom matematik, geometri, astronomi, geografi, medicin och filosofi. Den ledde också till olika typer av strategier för att översätta västerländska begrepp.

Efter opiumkriget på 1840-talet och upprättandet av västerländska koncessioner i Kina ökade det västerländska inflytandet. Även det japanska inflytandet stärktes från och med Meiji-restaurationen i Japan på 1860-talet. Ett omfattande översättningsarbete från såväl europeiska språk som japanska resulterade i ett allt större antal lånord. Fler och fler kinesiska studenter studerade vid japanska lärosäten från och med 1800-talets slut, och de kom också att fungera som en förmedlande länk för de nya sätten att med hjälp av tecken översätta västerländska företeelser och begrepp.

Den dominerande källan till lånord i kinesiska är japanska, där ett stort antal moderna västerländska företeelser i slutet av 1800-talet fick japanska beteckningar, skrivna med kanji, alltså i princip kinesiska tecken. Dessa teckensammansättningar kunde lätt lånas in i kinesiska, och hade det goda med sig att tecknens uttal var känt, även om det inte var detsamma som det japanska uttalet av samma tecken. Dessutom skapades de japanska sammansättningarna utifrån tecknens grundbetydelser och blev därigenom relativt lättbegripliga. En annan stor fördel med dessa ord var att de också uppfattades som genuina kinesiska ord och därför spreds mycket snabbt. I vissa fall hade teckensammansättningarna först skapats i Kina, lånats in i japanskan där det fått stor spridning och sedan åter lånats in i kinesiskan och kommit tillbaka till Kina på bred front.
       

En del kinesiska intellektuella skapade i början av 1900-talet först rena transkriptionslån av västerländska koncept som demokrati i form av demokelaxi  德謨克拉西, där den ursprungliga betydelsen av de enskilda tecknen inte spelade någon som helst roll. Detta gjorde att de kunde uppfattas som klumpiga, och de fick ingen spridning utanför begränsade kretsar. Ett exempel på återlån är det kinesiska ordet för demokrati, minzhu  民主, som skapades i samband med en översättning till kinesiska på 1860-talet och som tidigare snarast betytt ”folkets härskare”. Detta sammansatta ord togs upp i Japan med samma tecken i betydelsen ”demokrati”, med det japanska uttalet minshu, och kom sedan tillbaka till Kina och ersatte transkriptionslånet demokelaxi.

I det moderna kinesiska språket finns ett stort antal japanska lånord som är vanligt förekommande och som av folk i gemen inte alls uppfattas som lånord. Exempel på sådana ord är bowuguan  博物館 ”museum” och shehui  社會 ”samhälle”. Ett exempel på ett nytt lånord från japanska är  過勞死 guolaosi ”död genom överansträngning (på arbetet)”, ett ord som även lånats in i svenskan från det japanska uttalet karōshi.

Efter Qing-dynastins fall och i och med Ny kulturrörelsen på 1920-talet övergick man i Kina från det klassiska skriftspråket wenyan, kodifierat ungefär 2 000 år tidigare, till en skriftlig form av det nordkinesiska talspråket. I denna process spelade översättningar från många språk en avgörande roll för utvecklandet av ett modernt kinesiskt litteratur- och fackspråk. Här var lånord från japanska, skrivna med kinesiska tecken av central betydelse. Vidare har tyska och franska haft viss betydelse under republiktiden (1912–1949) och det ryska språket under perioden för kinesisk-sovjetisk vänskap under 1950-talet, men även under republiktiden, i synnerhet kring den ryskdominerade staden Harbin.

Efter USA:s erkännande av Folkrepubliken år 1979 och i och med att Deng Xiaoping vid samma tid lanserade politiken för reform och öppnande ökade påverkan från det engelska språket från och med 1980-talet. Vissa av lånorden har först fått en stark förankring i den lokala varianten av kinesiska och har sedan spridits till standardspråket, medan andra kommit att förbli just lokala lånord. I kantonesiska har ett större antal lånord kommit in från engelska, på grund av Hongkongs speciella status. Vissa av dessa har letat sig vidare till riksspråket eller till vardagsspråket där kantonesiska ord periodvis har haft en  coolhetsfaktor. Ett exempel är det kantonesiska transkriptionslånet diksi  的士 ”taxi”, som också blivit populärt i Peking, där tecknen istället uttalas dishi. Huvudsakligen används en förkortad version av ordet, alltså di, i det vardagliga verb-objekt-uttrycket da-di  打的 ”ta en taxi”. Ett exempel från de ryska lånorden är ordet tuolaji  拖拉機 ”traktor”, där de första två stavelserna är en transkription av ryskans traktor, medan den sista stavelsen ji  機, som betyder ”maskin/mekanism” tjänar som betydelseangivare.

Avslutande reflektioner

Eftersom det inom kinesisk forskning om kinesisk kulturhistoria, och kinesisk språkhistoria i synnerhet, har funnits starka tendenser att framhäva det unika i den kinesiska kulturen och språket, har utländsk påverkan ofta förbisetts. Det har hävdats att det kinesiska språket skall ha uppkommit och utvecklats i Kina utan nämnvärd påverkan utifrån. Av denna anledning är forskningsområdet lånord i kinesiska alltjämt relativt outforskat, och inga större övergripande forskningsprojekt har genomförts. Samtidigt kan jag med glädje notera ett antal djuplodande studier av enskilda områden, såsom japanska lånord i kinesiska, och även forskning om indiska och ryska lånord.

För att bättre förstå graden av påverkan vore det också viktigt att inte enbart studera vilka lånord som finns belagda, utan även i vilken omfattning lånorden används i skriftspråk och i talspråk. Vissa lånord har använts i begränsad omfattning, såväl tidsmässigt som geografiskt, medan andra är centrala ord i det talade och skrivna standardspråket.

Det är således önskvärt att försöka skapa en mer sannfärdig redogörelse av den kinesiska språkhistoriska utvecklingen, inklusive inflödet av lånord, där materialet studeras så förutsättningslöst som möjligt. Detta är kanske en naiv förhoppning från min sida, men det är min övertygelse att ett sådant förhållningssätt skulle kunna placera det kinesiska språket på en mer rimlig plats i den globala språkliga miljön och minska onödig exotifiering.

   TYPER AV LÅNORD I KINESISKA

Joakim Enwall

Professor i kinesiska vid Uppsala universitet. Hans forskning rör huvudsakligen de fyra minoritetsspråken miao, mongoliska, tibetanska och uiguriska, men han intresserar sig även för kinesisk grammatik och det moderna kinesiska riksspråkets tillkomst.