RECENSION

Hanna Sahlberg: Den Osynliga Muren. Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines.
(2023. Weyler förlag. Stockholm. ISBN: 978-91-27-17760-4).

FokusKina # 2023-2 Text: Monika Gänssbauer. Översättning från tyskan av Johan Fresk

”Den Osynliga Muren” – bokens titel – påminde mig om en bok som rekommenderades till oss sinologistudenter när vi planerade vår utresa till Kina i början av 1990-talet: ”China – drinnen vor der Tuer” (Kina – i farstun). Jag kommer också att rekommendera Hanna Sahlbergs bok till våra sinologistudenter som nu planerar en utlandstermin i Kina.

Frågan som dyker upp i undertiteln ”Rapport från mitt misslyckade försök att bli kines” löper som en röd tråd genom boken: Hur långt är det möjligt att närma sig ett annat land och dess realiteter? Kan nya identiteter formas? Hur mycket främlingskap återstår?

Hanna Sahlberg belönades med pris för sitt journalistiska arbete 2010. Hon arbetar nu som östasienskorrespondent för Sveriges Radio (Ekots kommentator med fokus på Kina, Japan och Koreahalvön). Hon är också känd för sin Kinapodd. 

Författaren reste för första gången till Kina 2001 för att lära sig språket. Hon studerar kinesiska vid Tekniska universitetet i Kunming och arbetar extra för ett konstgalleri. Efter återkomsten till Sverige studerade hon journalistik 2006–2011, och 2015–2019 arbetade hon som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio i Kina och byggde upp den lokala redaktionen. Hon skildrar även detta i sin bok. 

Boken beskriver på ett mycket levande sätt personliga möten och upplevelser på landsbygden och i städer. Den analyserar även kunnigt den allmänna politiska och samhälleliga utvecklingen i Kina under 2000-talet. Denna sällsynta sammankoppling bidrar till bokens särställning. 

Här följer några exempel: Hanna Sahlbergs vän Liu är konstnär och tillsammans med henne tillbringar de mycket tid med hennes familj på landet. Här får vi lära oss hur familjen lever. Kinas förvandling, till exempel urbaniseringen, blir tydlig i förändringarna i livet för de skildrade personerna. Författaren väver alltid in mycket bakgrundskunskap och resultat av väl underbyggd forskning i sina beskrivningar. I boken lär vi oss bland annat om konfucianismens återkomst i dagens Kina, om situationen för oliktänkande i Xinjiang och hur den kinesiska regeringen beskrev Nobelpriset, ”som en del av ett ´ideologiskt krig mot Kina´” (s.182). Genom läsningen av boken kan ett brett spektrum av kunskaper om Kina inhämtas. 

Så hur avlöper nu Hanna Sahlbergs experiment (som hon själv kallar det) att bli kines? ”Bli som en infödd”. Det är till en början mottot för deras experiment. En del av programmet är att lära sig språket och leva som kineserna: ”Jag tänkte att det var så här jag måste göra för att bli kines. Tugga i mig hela vardagen” (s.25). För henne betyder det också – till skillnad från många andra utlänningar i Kina: ”Jag lovade … mig själv att … inte slösa bort något av min fritid på utlänningarna och deras värld” (s.15). 

Sedan följer erfarenheter som man är tacksam för när de inträffar i interkulturella möten: ”Kanske började hon glömma att jag var utlänning. Jag började glömma att hon var kines” (s.48). På ett annat ställe kommenterar författaren: ”Tanken på att kunna bli kines verkade faktiskt inte omöjlig eftersom det tycktes finnas hur många olika slags kineser som helst” (s.76). Den här kommentaren påminde mig återigen om orienteringsföreläsningen som vi studenter deltog i innan vi reste till Kina och där – den orientaliserande – idén om ”kinesen i sig” behandlades som ett genomgående tema. Mot slutet av sin hittills sista vistelse i Kina konstaterar författaren mycket nyktert: ”Ibland tänkte jag att skillnaden mellan att vara kines och att inte vara kines handlade om tvång. Om du inte var tvungen, var du kanske inte kines” (s.209). 

Med klar blick och kritiskt rapporterar journalisten också om tendenser till autokratisering och den tydliga krympningen av fria rum i Kina under 2000-talet: ”Utländska journalister verkade ...ungefär lika välkomna som munsår” (s.90). Många av hennes kinesiska journalistvänner, som till en början liksom hon hade hoppats på en ytterligare öppning och demokratisering av Kina, lämnade sitt yrke under 2000-talet. När en av hennes kollegor en gång frågade henne om hon i sin iver att komma närmare Kina också skulle vilja få kinesiskt medborgarskap, konstaterar hon: ”Knappast tänkbart för en person inom mitt yrke, som närmast räknades som laglig form av spioneri, tilllåtet på nåder under överinseende av utrikesdepartementet” (s.118). 

Boken rekommenderas starkt inte bara för läsare som står inför en resa till Kina. Även personer som själva har fascinerats av Kina och själva upplevt landet och människorna kommer att tilltalas av boken. Hur som helst väckte Hanna Sahlbergs skildringar minnen av mycket specifika möten med platser, människor och verkligheter från mina olika vistelser i Kina. 

Man kan önska att författaren återigen ska kunna flyga tillbaka till Kina, som hon själv uttrycker det i slutet av sin bok: ”Vi var som flyttfåglar som alltid skulle komma tillbaka till Kina."