INTERVJU MED PER WADMAN

Vid föreningens stämma i april i Malmö valdes den mångårige medlemmen och styrelseledamoten Per Wadman till ny ordförande för FokusKina för åren 2023-2025.

FokusKinas redaktion har ställt några frågor till föreningens nye ordförande.

När vaknade ditt intresse för Kina?
Starten för mitt kinaintresse var en historisk läsebok i mellanstadiet. Där fanns ett utdrag från en av Sven Hedins böcker om hans äventyr i Gobiöknen. Det blev avstampet för mer läsning om hans och andras resor i Kina.

Intresset avtog i högstadiet, för att sedan blomma upp igen i och med vänstervurmen för Kina i Sverige. För min del specifikt när jag efter lumpen jobbade på sågverk i Sundsvall och en av arbetskamraterna deltog i en resa till Kina för speciellt inbjudna och hade väldigt mycket att berätta när han kom hem. En hel del föreföll väldigt spännande men också lite överdrivet positivt för en skeptiker. Hans berättelser ledde till att jag började läsa mer om Kinas historia, kultur och religion. Då föll det sig också naturligt att planera för en kommande resa till Asien och Kina. När så landet hade varit öppet för ”vanliga resenärer” ett tag fick jag möjlighet att delta i en gruppresa, 1978.

Hur upplevde du denna första resa till Kina?
Det var svindlande att se alla berömda platser jag läst om. Att stå i Förbjudna staden och på andra kända ställen och känna historiens vingslag. Men resan hade en stark inriktning på nutid med många besök på industrier, jordbruk och även i familjers hem. Utan tvekan skickligt upplagda resrutter för att visa folkrepublikens framsteg och politik i en väldigt ljus dager, trots relativ fattigdom i landet. Jag tror ingen blev opåverkad, och mest var det en positiv bild under gruppens kvälls- diskussioner. 

Men det fanns en av resenärerna som uttryckte skepsis utifrån sin bakgrund från ett land i Östeuropa. Det mesta var kulisser enligt honom. En kväll när vi hade utrymme för egna promenader blev jag för första gången tilltalad mycket tyst av en kinesisk student som sa åt mig att fråga om vägen till en plats. När jag gjort det pratade han med en annan man på kinesiska och sa sedan att de skulle visa vägen. Då fick vi några minuter för oss själva ostört. Han hann säga att jag inte skulle tro på allt utan att många hade det väldigt svårt. Lite smolk i glädjebägaren.

Vad innebar den resan för dig och ditt intresse för landet?
Utan att ha blivit frälst för Maoismen men ändå med en positiv känsla växte mitt intresse för Kina, såväl kulturen som den modern politiken. Universitetsstudier i historia, religion, och geografi gav mig bra redskap för att på egen hand fördjupa kunskaperna om Kina. Snart efter resan fick jag möjlighet att delta som föreläsare i de utbildningsdagar som hölls under ett veckoslut för gruppresenärer till Kina. 

1980 fick jag uppdrag som reseledare, en resa som på grund av OS i Moskva fick börja med båt till Helsingfors och sedan tåg till Moskva och vidare till Harbin. Returresan blev också tåg från Peking tillbaka till Stockholm på samma sätt. Det gav verkligen en känsla för avstånden, särskilt som tågen var 24 timmar försenade i bägge riktningarna.

Har du några speciella minnen från din första tid som reseledare?
Som reseledare ställdes man inför oväntade uppgifter. Kina befann sig i konflikt med Sovjet vilket innebar militära skärmytslingar längs gränsfloden. Vår resegrupp inbjöds därför till en bankett med ledare för Heilongjiangprovinsen. Där förväntades jag hålla ett svarstal. När översättaren fick höra talet i förväg hade han synpunkter. Den viktigaste var att han ville att jag skulle uttrycka stöd för Kinas ståndpunkt å svenska folkets vägnar. Något som självklart var omöjligt – vi var ju en vanlig turistgrupp. När jag lyssnade på hans översättning av mitt tal så förstod jag att han ändå använde just den frasen och inte vad jag sagt som slut-ord. Något han medgav men ansåg att inget annat hade varit möjligt. Trots allt avskräckte detta inte mig från att fortsätta som reseledare både för katalogresor och specialresor och så småningom rent privata resor. 

Vad var bakgrunden till att du gick med i Svensk- kinesiska vänskapsförbundet, som föreningen hette vid den tiden?
Det blev naturligt att engagera mig i Svensk-kinesiska vänskapsförbundet vars resebyrå jag arbetade med. Där blev jag så småningom vice ordförande under en period då förre ambassadören Lennart Petri var ordförande och styrelsen bestod av många kända offentliga personer. Föreningen sågs som en slags support- organisation för Kina och hade tidigare haft nästan 10 000 medlemmar, men skaran hade decimerats till drygt hälften så det gällde att komma ifrån den kopplingen till Kina. 

Vad ledde denna förändring till för föreningen?
Förhoppningarna om ett öppnare Kina växte sig starkare och ett nytt intresse utvecklades för landet, inte minst kring den ”nya konsten”. Under tre år var jag tillsammans med Lars Camenius redaktör för förbundets årsbok. Ett spännande arbete och många kontakter med duktiga kinakännare. Intressantast var nog att diskutera med Pär Bergman som gjort en ena- stående insats med översättningen av ”Drömmar om röda gemak” av Cao Xueqin. 

Men den nya öppenheten tog ett abrupt slut med massakern på Himmelska fridens torg. Intresset för Kina mattades och föreningen bytte namn till Svensk-kinesiska föreningen för att ytterligare visa sin självständighet. Jag lämnade styrelsearbetet för att åter- komma på 2010-talet. 

Hur ser du på Kina och Kinabilden sedan du återvänt till styrelsearbetet det senaste decenniet?
Återigen fanns förhoppningarna om ett öppet Kina. Inte minst framstegen inom ekonomin gav landet en styrkeposition som skapade förhoppningar om ett land som verkligen ville delta i och behövde världen på lika villkor. Den bilden hade väl alltid varit i gungning med lite djupare insyn i partiets roll, men ändå började en slags basdemokrati utvecklas lokalt. 

Xi Jinpings maktövertagande blev dock beviset för att Kina gick i en helt annan riktning, och tyvärr har nu landet genom kommunistpartiet tagit det definitiva steget till en diktatur med mål som mer liknar en kolonial makt. Det görs med ekonomiska medel, hot och med metoder som för tankarna till andra diktaturer. Nationalismen underblåses för att kunna förtrycka uigurer, tibetaner och andra folkgrupper. Miljontals uigurer befinner sig i omskolningsläger under förhållanden som för tankarna till andra världskrigets dagar. En avancerad politik för påverkan av länder, företag, universitet med flera för att tjäna Kinas syften.
Namnet Svensk-kinesiska föreningen har under senare år ändrats till Föreningen FokusKina som ett led i att visa sig ytterligare oberoende. 

Har ditt Kinaintresse förändrats under senare tid? Vika frågor ser du som viktigast?
Mitt Kinaintresse har förändrats till att söka förståelse för mekanismerna i systemet såväl i nutid som historiskt. Varför kan Taiwan utvecklas från diktatur till demokrati på relativt få år, med i stort samma bakgrund som fastlandet? Hur ska vi kunna utveckla vår framtid, med självbestämmande och demokrati under de kommande åren? 

Ingen kan göra det utan att ställa frågor om påverkan från Kina och hur vi bäst ska hantera den. Situationen med en axel mellan Ryssland och Kina, när Ryssland i ett anfallskrig vill utplåna Ukraina som stat, för frågan direkt till vår närhet. Det är frågor som kräver större kunskap om Kina, inte mindre. Därför har Föreningen FokusKina en framtid, inte minst därför att tidskriften FokusKina, som blivit föreningens viktigaste uppgift att utge fyra gånger om året, kan fylla många luckor i våra kunskaper och utveckla förståelse för olika delar av Kinas möjligheter.

-------------                                          

Per Wadman har varit lärare i svenska, historia, religion och geografi samt rektor de senaste tio åren, men är numera dagledig.