Vänster: Etnisk karta över Afghanistan och Pakistan. Lägg märke till den pashtunska befolkningen, markerad grön, som bor på båda sidor om gränsen mellan Afghanistan och Pakistan. Källa: Wikipedia   
Höger: Karta över Afghanistan. Källa: Wikipedia

Text Johan Fresk FokusKina # 2021 - 4

Folkrepubliken Kinas utrikespolitik och ländernas historiaKina är en supermakt och dess intressen och ambitioner är världsomspännande. Ett enskilt land, med undantag för USA eller Taiwan, kan bara ha en begränsad betydelse eller intresse för Kina. 
Varje land måste analyseras utifrån sin specifika regionala kontext och sättas i relation till grannländerna och andra strategiska och ekonomiska överväganden. Afghanistan utgör inget undantag.

Folkrepubliken Kinas utrikespolitik kännetecknas av långsiktighet, gemensam utveckling, samarbete samt icke-inblandning och icke-aggression i relationen  med andra länder. Viljan att intervenera med egna trupper i Afghanistan måste därför betecknas som ytterst låg, närmast obefintlig. Det gör Kina till en attraktiv samarbetspartner för en regim av talibanernas kaliber.

Folkrepubliken Kina har alltsedan 1950 haft diplomatiska relationer med Afghanistan. Faktum är att Afghanistan var ett av de första länderna att erkänna Folkrepubliken. Den kinesiske premiärminister Zhou Enlai gjorde 1957 ett besök i Afghanistan och samma år gjordes ett svarsbesök från Afghanistan. 1960 undertecknades ett vänskaps- och icke-aggressionsavtal mellan Kina och Afghanistan och 1963 slöts ett gränsavtal som undanröjde tveksamheter om gränsdragningen. Gränsens längd mellan länderna är 92 kilometer.

Relationerna har bitvis varit svala under 1960- och70-talen beroende på den kinesisk-sovjetiska konflikten och att Afghanistan periodvis ansågs stå nära Sovjetunionen. Relationerna försämrades kraftigt 1978 när en sovjetledd regering kom till makten i Afghanistan, och vid den sovjetiska inmarschen 1979 ställde Kina sig på de afghanska mujahideens sida. Kina understödde inte bara den afghanska gerillan med vapen utan tränade också aktivt gerillakämpar först i Pakistan och senare i Xinjiang.

Även om Kina hållit en låg politisk profil i Afghanistan under de senaste tjugo åren har landet varit desto mer aktivt på den ekonomiska fronten. Kina var redan tidigare Afghanistans största utländska investerare bland annat inom gruvbrytning utanför Kabul och oljeutvinning längs floden Amu-Darja. Kina har också byggt fiberoptiska kablar i Afghanistan och upprätthållit ett konstant flöde av ekonomiskt bistånd till landet sedan2010. Det finns också planer på att inom ramen för BRI integrera Afghanistan i det internationella järnvägsnätet, men detta ligger ännu långt bort och är helt avhängigt av att säkerhetsläget i Afghanistan kraftigt förbättras.

Möte mellan kinesiska företrädare och ledare för Talibanrörelsen i Tianjin i juli 2021. Källa: Xinhua

Kinas strategiska överväganden i Centralasien
Det är naturligtvis farligt att dra för stora växlar på ett enskilt uttalande av ordförande Mao, men det följande kan definitivt tjäna som en indikation på det strategiska tänkandet i Kina: ”När fienden drar sig tillbaka, följer vi efter”. När den forna fienden Sovjetunionen föll samman 1991 lämnades ett stort maktvakuum i Centralasien, men även i Mellanöstern och Afrika, samtidigt som Kinas ekonomiska tillväxt var koncentrerad till de östra kustregionerna av landet.

Runt 2000 formades därför den ekonomiska strategin att påbörja en omfördelning av Kinas ekonomiska tillväxt västerut. En naturlig följd av utbyggnaden av infrastrukturen i västra Kina var att också börja fundera på infrastrukturen i grannländerna, och år 2013 lanserade Xi Jinping sin vision om Ett bälte, en väg, Bältets-och väginitiativet (BRI) också kallat Nya Sidenvägarna. Detta initiativ går naturligtvis hand i hand med Kinas analys av sitt strategiska läge och insikten om att landets känsliga tillförsel av råvaror kan hotas av den rådande amerikanska dominansen till havs. Detta kan motverkas dels genom en utbyggnad av landbaserade handelsvägar, som sker genom BRI, dels genom utvecklande och uppbyggnad av en högsjöflotta – Kina bygger idag sitt tredje hangarfartyg i Shanghai och två hangarfartygsgrupper är för närvarande delvis operativa.

De nya Sidenvägarna syftar självklart också till att möjliggöra en ökad export av kinesiska varor till grannländerna. Afghanistan är potentiellt en viktig pusselbit i Kinas strategiska överväganden både vad gäller transporter och naturtillgångar men en av många. Den viktigaste faktorn för Kina har att göra med den nationella säkerheten och oron för stabiliteten i Xinjiang. Det är därför Afghanistan idag syns förhållandevis tydligt på den kinesiska radarskärmen.

Oro för stabiliteten i Xinjiang
Den muslimska uiguriska minoriteten i Xinjiang är en källa till oro för den kinesiska regeringen. Kina vill till varje pris hindra att uiguriska organisationer skulle kunna etablera baser i Afghanistan varifrån de skulle kunna företa operationer in på kinesiskt territorium. Dessa räder skulle kunna ske antingen direkt genom Wakhankorridoren (det smala finger som sticker ut österut från Badakhshanprovinsen i Afghanistan mot Kina), vilket verkar mindre troligt, eller genom den betydligt sämre bevakade östra delen av Tadzjikistan, vilket skulle vara mer sannolikt.

Kina och Afghanistan delar en kort landgräns på 92 kilometer. Källa: Wikipedia

Det är därför inte förvånande att kineserna har tryckt på och nu fått möjlighet att inrätta en observationspost i Tadzjikistan vars främsta uppgift är att övervaka den tadzjikiska gränsen mot Afghanistan och Kina så att inga uiguriska grupper tar sig in i Kina den vägen. Oron för instabilitet i Xinjiang och för att uiguriska grupper som opererar från Afghanistan skulle underblåsa denna oro i Xinjiang är det viktigaste skälet till att Kina under lång tid har upprätthållit kontakterna med talibanrörelsen och därigenom hoppas kunna förhindra att ett sådant stöd skulle ges, eller att territorium skulle komma att upplåtas till uiguriska grupper. Kina har länge hävdat att Eastern Turkestan Independence Movement (ETIM)skulle vara en sådan terroristorganisation. Bedömningarna hos andra experter är mer delade både om organisationens storlek och farlighet.

Därför har ett av Kinas allra viktigaste krav för stöd till och nära relationer med den talibanledda regimen i Afghanistan just varit och är att det nya emiratet inte ger något som helst stöd till uiguriska separatister eller på något sätt tillåter uiguriska motståndsrörelser eller terroristorganisationer att verka från baser på Afghanistans territorium. Detta säkerhetsmässiga övervägande är utan tvekan den viktigaste anledningen till Kinas intresse för och engagemang i Afghanistan.

Säkra strategiska metaller i Afghanistan genom kontakter
Ett annat skäl är ekonomiskt. Enligt undersökningar gjorda av amerikanska organisationer har Afghanistan potentiella mineraltillgångar som överstiger värdet av en biljon amerikanska dollar. De största tillgångarna finns som järn, koppar, litium, guld, aluminium, ädelstenar och olja. Det är därför inte förvånade att kinesiska gruvbolag är på jakt efter mineraler och metaller i Afghanistan. Peking drar nytta av det amerikanska och västliga tillbakadragandet och flyttar fram sina positioner.

Kopparfyndigheten Mes Aynaks läge i Afghanistan. Källa: Rapport från f.d. gruvministeriet

Buddhistisk stupa i Mes Aynak. Många historiska byggnader riskerar att jämnas med marken om och när den nya koppargruvan byggs. Källa: Wikipedia

Kinesiska bolag försöker nu kartlägga och få tillgång till landets litium- och kopparfyndigheter bara månader efter att talibanerna tagit makten i Afghanistan. En grupp representanter för kinesiska gruvföretag har enligt uppgifter från högt uppsatta regeringskällor besökt Afghanistan under hösten. Även representanter för den kinesiska gruvnäringen undersöker möjligheterna förett antal aktörer som idag inte är aktiva i Afghanistan. Samtalen är naturligtvis på ett tidigt stadium och det finns inga garantier för att kinesiska företag kommer att starta brytning. Samtidigt ska man dock inte underskatta vikten av att vara tidigt ute och försäkra sig om möjligheter till prospektering och brytning.

Kinas ansträngningar att säkra brytningsrättigheter kommer just när Afghanistan genomgår en akut ekonomisk och humanitär kris. Akut hungersnöd hotar nu efter tillbakadragandet av amerikanska och andra utländska trupper i augusti 2021. I och med den brådstörtade västliga flykten stoppades samtidigt allt ekonomiskt och militärt stöd till Afghanistan utom det av akut humanitär karaktär. Ledare för talibanerna hade redan före det amerikanska tillbakadragandet hållit överläggningar med kinesiska företrädare i Tianjin. Det råder ingen tvekan om att Kina har lyckats hålla direkta kanaler för samtal öppna med talibanerna sedan augusti. Kina var dessutom ett av de första länder som sände nödhjälp, vilket definitivt förbättrade relationerna ytterligare. Kina har också begärt att sanktionerna mot Afghanistan ska lyftas och att landet ska få tillgång till de internationella tillgodohavanden som den Afghanska centralbanken hade utomlands men som nu har frysts.

De flesta av världens utvecklade ekonomier arbetar intensivt med att säkra tillgång till litium och koppar. Bägge metallerna är nödvändiga för att tillverka batterier till eldrivna fordon och mobiltelefoner. Det finns uppskattningar som ger vid handen att Afghanistans litiumtillgångar kan vara i paritet med de hittills största reserverna som upptäckts och idag finns i Bolivia. Det finns anledning att tro att de ledande företagen i Väst inom litiumutvinningen kommer att vara mycket tveksamma till en eventuell brytning av litium i Afghanistan på grund av de stora risker, förutom säkerheten, som finns även vad gäller miljöproblem, sociala förhållanden och den legala styrningen i landet. Två av Kinas största litiumföretag, Gangfeng Lithium, inom produktion, och Tianqi Lithium, inom brytning, har förnekat att de besökt Afghanistan under senare tid. Det behöver dock inte betyda att de är ointresserade av en expansion där. Litiumets lockelse torde vara svår att motstå för kinesiska företag. Den kinesiska industrins behov av litium är enormt.

Under de senaste veckorna har samtal förts mellan talibanerna och det kinesiska företag, China Metallurgical Group, som sedan 2007 innehar en 30-årig rätt att bryta malm i koppargruvan i Mes Aynak, sydöst om Kabul. Det är en av världens största kopparfyndigheter och den värderas till tiotals miljarder dollar. Brytning har hittills varit omöjlig på grund av det rådande säkerhetsläget i Afghanistan sedan 2014 då den ekonomiska tillväxten avstannade och talibanerna kunde börja sin framryckning på landsbygden. Gruvan ligger dock på en av Afghanistans viktigaste arkeologiska fyndplatser, och många lämningar riskerar att jämnas med marken när gruvan byggs. Gruvan är potentiellt också en av Afghanistans största inkomstkällor och China Metallurgical Group en av landets viktigaste internationella investerare.

Det beräknade värdet av mineraltillgångar i Afghanistan i miljarder USD. Källa: Deutsche Welle och USGS

Varje form av gruvbrytning är naturligtvis avhängigt av att talibanerna kan garantera säkerheten för kinesiska investeringar och för den kinesiska personal som kommer att finnas på plats i Afghanistan. Kanske samma form av garanti för den kinesiska personalen som Pakistan gav för projekten inom ramen för Kina–Pakistan Ekonomiska Korridor (CPEC), en speciell del av BRI. Den kinesiska regeringen tillåter ingen fri debatt eller diskussion men det är utan tvekan så att regeringen är mycket känslig för attacker mot kinesiska arbetare och tekniker.

Afghanistan som en del av Kinas Nya Sidenvägar
Kinas nya Sidenvägar, eller Bältes- och väginitiativet (BRI) som nämnts ovan, är ett annat skäl till att Kina är intresserat av ett stabilt Afghanistan. De investeringar i infrastruktur som görs och gjorts i de centralasiatiska republikerna – främst avses Tadzjikistan men även Kirgizistan skulle kunna beröras – kan äventyras om instabilitet och krigshandlingar sprids från Afghanistan in i grannländerna. Potentiellt skulle hela regionen kunna destabiliseras. Risken för ett sådant scenario illustrerades vid ett tillfälle under stridigheterna i somras när afghanska regeringsstyrkor flydde in i Tadzjikistan undan förföljande talibanstyrkor.

Befintliga och planerade projekt inom Bältes- och väginitiativet. Källa: MERICS

Det finns idag ingen väg från Kinas gräns med Afghanistan genom Wakhankorridoren och vidare mot Kabul. Det rationella sett ur ett kinesiskt perspektiv vore att utnyttja den väg som byggs från Xinjiang i Kina genom Pakistan till hamnen Gwadar i Baluchistan i sydvästra Pakistan och i stället bygga en kortare vägförbindelse mellan Peshawar i Pakistan och huvudstaden Kabul för att transportera gods till och från Afghanistan.

Integration och försoning med Pakistan
Kinas ekonomiska relationer med Pakistan är omfattande och investeringarna i infrastruktur, oljeledningar, hamnen Gwadar och annan industri i Pakistan planeras uppgå till över 60 miljarder USD. Det ligger därför i Kinas intresse att relationerna mellan Pakistan och Afghanistan ska förbättras så att de vägar som byggs i Pakistan också kan användas effektivt för frakt av metaller och mineraler från Afghanistan. Det är också avgörande att undvika att instabilitet och krigshandlingar sprider sig från Afghanistan in i Pakistan.

Med talibanernas seger har Kina förmodligen större möjligheter att åstadkomma ett töväder mellan Afghanistan och Pakistan. Kina har haft kommunikationskanaler tillgängliga (direkt eller indirekt) till den talibanska ledningen som varit stationerad i bland andra städerna Peshawar och Quetta i Pakistan. Där har den skyddats, liksom många andra talibaner, av den pakistanska militären och underrättelsetjänsten ISI, Inter Services Intelligence. Den talibanska ledningen och talibanrörelsen har därför redan från början bättre relationer med, och står i viss mån i tacksamhetsskuld till, Pakistan. Samarbetet över gränsen underlättas naturligtvis också betydligt av att pashtunerna bor på båda sidor av gränsen och ser sig som ett folk. Den andra sidan av myntet är naturligtvis att oro och krigshandlingar också lätt spiller över gränsen.

Pakistan är för övrigt också ett av de få länder, utöver till exempel Kina, Iran och Ryssland, som tydligt uttalat att de önskar nära relationer med det talibanledda Afghanistan. Pakistans ekonomiska möjligheter att stödja Afghanistan är begränsade, men Kinas förutsättningar å andra sidan desto större. Det finns därför incitament för de båda länderna att samarbeta om Afghanistan. Det finns också anledning att förmoda att Pakistan givit Kina mycket goda underrättelser om utvecklingen i Afghanistan under den talibanledda offensiven mot regeringsstyrkorna under juli och augusti, och händelseförloppet tycks av allt att döma inte ha kommit som en total överraskning för Kina. Även om naturligtvis alla var förvånade över att kollapsen för regeringstrupperna gick så otroligt snabbt de sista dagarna.

Det finns med andra ord anledning att ge akt på Kinas agerande i Afghanistan framöver. Säkert kommer Kina att försöka öka sitt inflytande och försöka dels säkra strategiska metalltillgångar i Afghanistan, dels integrera landet med Pakistan och vidare inom BRI. Kina kommer dock att gå försiktigt fram. En expansion i Afghanistan kommer dock aldrig att ske till priset av att stabiliteten i Xinjiang på något sätt skulle äventyras. Kinas nationella säkerhet är alltid den viktigaste utgångspunkten för Folkrepublikens utrikespolitik.