Text Christina Nygren FokusKina # 2019 - 2

”För våra förfäder som levde längs Tigris och Eufrat, längs Indus och Ganges och längs Gula floden och Yangtzefloden ..,” (från Xi Jinpings tal vid öppningsceremonin)

”Conference on Dialogue of Asian Civilizations” var en del av en omfattande satsning under maj månad för att stärka samarbetet och förtroendet mellan länder i Asien initierad av den kinesiske presidenten Xi Jinping, föga förvånande med betoning på länder som hade stor betydelse för den gamla Sidenvägen (eller snarare Sidenvägarna) och dem som nu berörs av ”Belt- and Road”-initiativet.

Vid sidan av det noggrant utformade och starkt bevakade Dialogmötet den 15 maj, som avslutades med ett kvällsprogram av sällan skådad omfattning i National Stadium (”Fågelboet”), pågick samtidigt andra program med anknytning till temat under maj månad. ”Asian Civilization Parade” i Olympiaparken, ”Asian Culture Festival” med teater, musik och dans samt ett 20-tal mångomfattande utställningar på museum och universitet. Till exempel: National Museum of China visar ”The Splendor of Asia, an Exhibition of Asian Civilizations”och ”Sharing a Common Future: Exhibition of Treasures from National Museums along the Silk Road” samt på Capital Museum ”Qinghai in the Belt and Road”. Parallellt med konferensen hölls även en mässa för att stödja turistnäringen inom Asien. På andra platser i Kinas större städer pågick även utställningar och evenemang som ”Asian Film and TV Week” och ”Asian Cuisine Festival”. Kort sagt – en massiv satsning för att förankra det asiatiska samarbete som ordförande Xi behöver för att kunna förverkliga sina planer.

Konferensen med Dialog om asiatiska civilisationer den 15 maj inleddes med Xi Jinpings tal om fördjupat och ömsesidigt utbyte inom Asien och om regionens gemensamma framtid. Talet, som direktsändes i den statliga TV-kanalen CCTV, vände sig främst till representanter från 47 asiatiska länder som var närvarande vid sidan av ett begränsat antal inbjudna från övriga kontinenter. I tidningar betonades delar av talet som tog upp kritik mot Västländer som på ett arrogant sätt skapar konflikter i den icke-västerländska världen, av Xi uttryckt: ”Tanken på att ens egen ras och civilisation är högre än andras och på grund av det vilja stöpa om eller ersätta andra civilisationer är helt enkelt idiotisk och har lett till att alltför många människor lider under konflikter och instabilitet”. (Hit räknas naturligtvis inte Hanchauvinism. Den kinesiska expansionen genom historien har alltid kännetecknats av en tanke om att omkringliggande folk och kulturer kommer att assimileras av den överlägsna kinesiska kulturen.) Han betonade i samband med detta den stora betydelsen av ömsesidig respekt och likvärdig behandling av civilisationer. En journalist från Nepal kommenterade: 
”Västerlandets kultur har dominerat världen sedan en tid och nu vill vi andra kunna utvecklas”. Xi Jinpings knappt timslånga tal avslutades med en önskan om att Asiens länder skall förena sig för att skapa en bättre framtid för Asien och övriga världen.

Under eftermiddagen inbjöds delegaterna att delta i ett av fem tematiska forum som pågick parallellt; ”Sharing Experiences on Asian Governance”, ”Safeguarding the Diversity of Asian Civilizations”, ”Responsibility of Young People in Carrying Forward Asian Civilization Heritage”, ”Global Influence of Asian Civilizations”,”Mutual Learning among Asian Civilizations and Building a Community with a Shared Future of Mankind” samt ”Culture, tourism, and People-to-People Exchanges” – där jag själv anmodades delta. Här diskuterades främst kulturutbyte och värdet av en utvecklad turism, framförallt inom Asien.

Dagen avslutades med en spektakulär föreställning i ”Fågelboet” i Olympiaparken med över 30 000 åskådare, där även Xi själv närvarade och i ännu ett tal prisade den kulturella mångfalden i Asien. I det överdådiga programmet med 14 programpunkter deltog artister och grupper med sång, musik och dans från många av de länder som omfattas av Xi Jinpings initiativ tillsammans med en tvåtusenhövdad skara kinesiska supportrar som uppträdde med dans, flaggor och lyktor framför den jättelika arenascenen. Som mest kunde man i några nummer räkna till åtminstone 5 000 personer som uppträdde samtidigt. Den ende artisten som inte kom från Asien var den världsberömde italienske operasångaren Andrea Bocelli som framförde Nessun dorma, den berömda arian ur Puccinis opera Turandot, förmodligen en erkänsla till Italien som ett av de västländer som visat sig mest positivt till Belt-and roadinitiativet. Showen direktsändes i den kinesiska statstelevisionen (CCTV) på kvällen med repris senare på natten och i andra kanaler varje kväll under påföljande vecka. Allt, i sanning ett välplanerat drag från Xi Jinping för att få stöd för utvecklandet av en ny och modem ”Sidenväg”.

I anslutning till ovanstående konferens organiserades påpassligt nog ett mindre, internationellt Forum av Asia Theatre Education Centre (ATEC), det II i ordningen, vid Centrala Teaterakademin i Peking under tre dagar på temat ”Fysisk träning i teaterutbildning”. Mest framträdande var diskussionerna om teaterutbildning och sceniskt uttryck i Korea, Mongoliet, Japan och Kina. Även här citerades flitigt från Xi Jinpings tal den 15 maj om att bygga ut samarbete och kulturellt utbyte inom Asien, något som redan pågått inom ATEC sedan ett tiotal år, men som nu fått ytterligare grogrund och bekräftelse genom att Xi Jinping uttryckt sin målsättning att understödja kulturellt samarbete och utbyte inom Asien. De tre utmärkta föreställningar som gavs under detta Forum, från Kina, Mongoliet och Korea, gav faktiskt en påfallande bild av hur grupperna lyckats fjärma sig alltmer från en västerländsk påverkan inom den nya teaterkonsten och nu gör modem teater med lokala förtecken och metoder som hämtas ur de egna skiftande teatertraditionerna.

Det har under lång tid funnits en stigande frustration i Kina över att Västerlandet inte fullt ut erkänt den ekonomiska utveckling och de sociala framsteg som gjorts i landet de senaste 40 åren. I många av de ledande ekonomiska samarbetsorganen som Internationella valutafonden och Världsbanken har västländerna med USA i spetsen under årtionden försökt blockera de ökningar av kvoter och därmed större inflytande som den kinesiska ekonomins storlek borde göra Kina automatiskt berättigat till.

Det är därför inte förvånande att kineserna kommer med ett motdrag som på samma sätt försöker behålla kontrollen i Peking och begränsa det västerländska inflytandet. Den nye amerikanske presidentens, Donald Trumps, isolationism har spelat Kina och ordförande Xi i händerna.

Idén om att återknyta till de gamla handelsvägarna till lands och sjöss genom Bältes- och väginitiativet, som numera är det namn som föredras, är politiskt och ideologiskt väl genomtänkt. Det finns inget väldefinierat historiskt innehåll utan det går att fylla tanken med ekonomiskt, kulturellt och politiskt innehåll som passar den egna politiska agendan. Initiativet kan också ses som en naturlig vidareutveckling på Shanghaisamarbetet med Ryssland och fyra länder i Centralasien som började redan på 9o-talet.

I takt med Kinas ökande handel och ekonomiska styrka har till exempel den Den asiatiska infrastrukturbanken (Asian Infrastructure Investment Bank, AIIB) tillkommit på Pekings initiativ. Den kulturella pusselbiten har alltid funnits med men verkar nu bli viktigare när kraftmätningen med USA tycks stå för dörren med en uppskruvad retorik och ett stundande handelskrig. Det har förmodligen inte undgått den kinesiska ledningen att mjuk makt i form av kulturellt kapital och inflytande kan vara hårdvaluta i kampen om internationellt inflytande. Utmaningen för ordförande Xi ligger naturligtvis i att Kina under de senaste fem åren inte visat den kulturella öppenhet som hyllningstalen ger vid handen, utan fastmer gått i en tydligt restriktiv och förbjudande riktning. Faran blir om någon verkligen synar korten.