Text Johan Fresk  FokusKina # 2019 - 2

Under 2019 är det många viktiga händelser i Kinas historia som inträffade för ett jämt tiotal år sedan. Nedan har jag valt ut några av dessa som på olika sätt belyser aspekter av Kinas samtid. Historien är alltid levande och tolkningarna och betydelsen av dessa olika händelser har naturligtvis varierat från en tid till annan. Det hindrar inte att en enskild händelse faktiskt i vissa fall, rätt eller fel, kan tjäna som en symbol för och sammanfatta en hel tidsepok.

Fördraget i Nertjinsk 1589
Fördraget i Nertjinsk 1589 var det första internationella avtal som ingicks mellan Kina under den manchuiska Qingdynastin (1644-1911) och en europeisk stat, i detta fall Ryssland. Avtalet var mycket förmånligt för kineserna och stora landområden norr och öster om floden Heilongjiang (Amur) förklarades som kinesiska intresseområden. För den kinesiska sidan användes jesuiter som förhandlare. Avtalet reviderades flera gånger och speciellt tilläggstraktaterna 1858och 1860 hänförs idag till de ojämlika fördragen. Det är dessa senare fördrag som förklarar den nuvarande gränsen mellan Kina och Ryssland.

Segern över dzungarerna och erövringen av Xinjiang 1759
Vid mitten av 1700-talet stod tre imperier emot varandra i Centralasien – Ryssland i väster, Kina i öster och de mongoliska dzungarema i mitten. Ryssland och Kina var agrart baserade imperier med en stor och i Rysslands fall ökande resursbas medan det dzungariska riket i högre grad var nomadiskt baserat med begränsad resursbas och befolkning. Konflikten accentuerades för Kina under 17oo-talet när Ryssland expanderade västerifrån och det också fanns en stark oro för att de mongoliska områdena i Kina skulle hotas genom mongoliska alliansbyggen. Kejsar Kangxi sände därför flera expeditioner till nuvarande norra Xinjiang där dzungarema hade sin bas. Kriget fördes med stor grymhet och när kineserna stod som segrare 1759 var norra Xinjiang i stort sett ett ödeland. Då dzungarerna kontrollerat även södra Xinjiang, Tarimbäckenet, som beboddes av muslimska uigurer kom även detta område under kinesisk kontroll. Det är efter denna erövring som uigurerna långsamt börjar flytta in i de norra delarna av dagens Xinjiang.

Första opiumkriget 1839-1842
Med det första opiumkriget 1839-42 tar Kinas moderna historia definitivt sin början. Kina hade under lång tid haft ett handelsöverskott med Europa och dess ledande handelsnation Storbritannien. Kina exporterade te, porslin och siden men köpte nästan inga västerländska produkter. Handeln ledde till en betydande silverbrist i bl.a. Storbritannien. Iden uppstod då att öka den olagliga exporten av bengaliskt opium till Kina för att förbättra handelsbalansen, vilket också skedde under 183o-talet. De sociala konsekvenserna i Kina var katastrofala och och kejsar Daoguang befullmäktigade ämbetsmannen Lin Zexu att i södra Kina stoppa opiumsmugglingen och minska missbruket. Han var framgångsrik och den formellt utlösande faktorn för kriget var därför när Lin Zexu oskadliggjorde 22 000 kistor brittiskt opium. Kriget blev ett svårt nederlag för Kina som inte kunde svara på den brittiska kanonbåtsdiplomatin. Fördraget i Nanking 1842, när Kina tvangs att betala skadestånd och öppna sina hamnar för handel, betraktas som inledningen på de 100 åren av förödmjukelse i den kinesiska historieskrivningen.

Boxarupproret 1899-1902
Boxarupproret var en kinesisk motståndsrörelse mot det ökade västerländska inflytandet. Många av de tidiga aktörerna var kampkonstutövare och rörelsen har därför kallats boxarupproret i väst. Attacker mot västerländska mål och kristna missionärer i Kina ledde till att åtta västerländska stater gick i krig mot Kina. Efter inledande kinesiska framgångar sändes utländska trupper till Peking för att undsätta de västliga legationerna. De utländska truppernas närvaro ledde till en omfattande plundring av hela Pekingområdet. Kina tvangs bl.a. att betala ett enormt krigsskadestånd samt att döma och utlämna vissa tjänstemän och officerare som samarbetat med boxarna. Legationsområdet gjordes om till en internationell enklav. Boxarprotokollet betecknas som ytterligare ett i raden av ojämlika fördrag.

Fjärde maj-rörelsen 1919
En proteströrelse initierad av studenter mot beslutet vid fredsförhandlingarna i Versailles att de tyska besittningarna i Kina skulle övergå till Japan och inte återlämnas till Kina. Utvecklades sedan till en kulturell moderniserings- och reformrörelse bl.a. till förmån för ett språk och en litteratur i högre grad baserade på det talade språket. Se Göran Malmqvists artikel i detta nummer.

Grundandet av Folkrepubliken Kina 1949
När Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina var det för många kineser slutet på 100 år av utländsk kontroll och inflytande. Den nya kommunistiska regimen stod som segrare mot nationalisterna i inbördeskriget och blev en symbol för kolonial frigörelse både i Asien och Afrika. Förhållandet till Sovjetunionen tycktes vara gott och oron för en kommunistisk dominoeffekt i Asien spred sig i Förenta staternas ledande politiska kretsar. Inför årets 7o-årsfirande återknyter dagens kinesiska ledare igen till Folkrepublikens revolutionära uprung men också till en äldre kejserlig tradition där Kina var Asiens självklara ekonomiska och kulturella hegemon.

Dalai Lamas flykt från Lhasa 1959
När den tibetanske ledaren Dalai Lama flydde till Indien 1959 var det kulmen på ett långvarigt tibetanskt missnöje med de religiösa och politiska förhållandena i hela det tibetanska området som sedan 1950 kontrollerades av Kina. Se David Ståhls artikel i detta nummer.

Massakern på Himmelska fridens torg 1989 
Krossandet av studentprotesterna på Tiananmen den 4 juni 1989 har blivit sinnebilden för Kinas moderniseringsväg, ekonomiska reformer men absolut politisk kontroll för Kinas kommunistiska parti av stat och samhälle. Folkets befrielsearmé är fortfarande en partiarmé vars främsta uppgift är att försvara partiets makt. Det är därför helt följdriktigt att beslutet om att sätta in militär mot de protesterande fattades av partiäldste, ytterst Deng Xiaoping och inte av statsråd eller Folkkongress. Studenternas slagord och förhoppningar från 1989 om ett politiskt friare samhälle och en utveckling i riktning mot demokrati har inte infriats. Istället har kinesiska ledare och debattörer understrukit den kinesiska modellens särart och svagheten i det västerländska demokratiska systemet under senare år.

Återlämnandet av Macau 1999
Återlämnandet av Macao 1999 och Hongkong 1997 var symboliskt viktiga återtaganden av suveräniteten över det kinesiska fastlandet och undanröjandet av det sista västerländska inflytandet från de ojämlika fördragens tid. Båda områdena har garanterats speciell administrativ status och eget juridiskt system under femtio år. 20 år senare förs en diskussion om värdet av dessa garantier i främst Hongkong. Oron för ett ökat kinesiskt inflytande överrättssystemet och en inskränkning av de fri- och rättigheter som idag finns är stor hos vissa debattörer. Andra ser istället de ekonomiska fördelarna som en ytterligare ökad integration med Kina innebär.

Kravallerna i Ürümql 2009
Kravallerna i Ürümqi i juli 2009 riktades främst mot hankineser och uppemot 200 kan ha dödats. Den utlösande faktorn var att två uiguriska gästarbetare dödats i södra Kina i en våldsam incident mellan uigurer och hankineser. Tyvärr insåg inte de kinesiska myndigheterna allvaret i de etniska motsättningar och sociala spänningar som fanns mellan uigurer och hankineser i Xinjiang, och istället för att aktivt arbeta för en ekonomisk utjämning och social försoning har en retorik om uigurisk och islamisk terrorism varit dominerande från myndigheternas sida. En snabb ideologisk och retorisk eskalering från de kinesiska myndigheterna under senare år har lett till att idag uppemot en miljon uigurer, enligt vissa bedömare, sitter i omskolningsläger på otydliga etniska och religiösa grunder.