I Singapores statliga skolsystem, exklusive förskolor ingick 2021 365 skolor med 32 000 lärare och runt 425 000 elever i 13 000 klasser. Totalkostnaden för skoldrift, lärarutbildning och centrala funktioner uppgick till runt 70 miljarder SEK vilket motsvarade drygt 20 procent av statens budget. Per elev blev det en totalkostnad på 190 000 SEK.

Faktarutan ger perspektiv på hur elevernas prestationer står sig i internationella jämförelser. Data är uppenbara, inte bara vad gäller ”pluggkunskaper”: Elevernas trivsel och förmåga vad gäller att tillämpa kunskaper i problemlösning placerar Singapore i det närmaste särklassiga toppositioner.

Framgångarna har givetvis uppmärksammats, delegationer kommer frekvent på studiebesök. Ett exempel är en större sådan från Massachusetts under oktober 2015, initierad och ledd av prominens från Harvard Graduate School of Education. Deltagarnas reflektioner efter det veckolånga besöket är dokumenterat i skriften ”Fifteen letters on education in Singapore”, Lulu publishing service, april 2016. En av deltagarna, chef för skolutvecklingsorganisationen Teachers 21, gör följande sammanfattande reflektion (något redigerat citat i min översättning): ”Ett bärande tema i nationsbygget har från starten varit att utbildning är det viktigaste verktyget. Utbildning är en investering, inte en utgift… Läraryrket är politiskt upplyft och välavlönat med flera karriärvägar. Därmed också eftertraktat. En aspirant måste före antagning till den enda lärarhögskolan visa på fallenhet för och engagemang i yrkesvalet – inte bara höga betyg. Har hen passerat nålsögonen väntar avgiftsfri utbildning med lön. Vid examen garanteras anställning med ingångslön som en civilingenjör. Under första året som lärare är undervisningsskyldigheten reducerad. Alla nya stöds av en mentor…”

Det är systemets tydlighet som är navet för sammanhållning och uthållighet. Det finns gemensamma ”budord” som exponeras på väggarna och i olika sammanhang. Alla lärare och skolledare har tillgång till ett enhetligt stöd- och karriärsystem med rötter i forskning…” Några teman går igen i samtliga deltagares reflektioner.

Det är lärarna som i grunden byggt och bygger nationen Singapore. Detta upprepade och medialt spridda budskap från centralt politiskt håll har givit lärarkåren oomtvistad auktoritet i yrkesrollen.

Utbildningens mål är att ”alla elever ska nå sin fulla potential”, inte att ”alla ska vara med på samma resa”. Det innebär att systemet satsar minst lika stora resurser på elever som faller ifrån vid sorterande teoretiska prov, bl.a. redan efter sex år. Att gå vidare mot yrkesinriktade utbildningar är i praktiken sällan ett nerköp. Nästan alla från dessa topp-utrustade och arbetslivsanknutna utbildningsmiljöer får omgående arbete efter avslutad skolgång.

Alla skolor ska vara bra skolor.

Även i Singapore finns variationer i boendemiljöerna som påverkar elevunderlaget. Föräldrar kan bara undantagsvis välja annan skola än i närområdet. Även lärarna har få valmöjligheter, även om det finns ett rotationssystem. Givet dessa restriktioner får skolor med relativt sett lägre prestationsresultat omgående extra tilldelning av resurser.

Lärarhögskolans nyckelroll.

Det finns bara en lärarhögskola, National Institute of Education, NIE, placerad inom NTU:s campusområde. NIE är, utöver sin roll som utbildare av utbildare, ett sammanhållande nav mellan praktiserande lärare, myndigheter, politikens centrum och närings-livets syn på framtida behov av kompetenser. I detta ingår att utveckla ledarskap på alla nivåer. Finns det inga mörka sidor? I breven noteras några:

Systemet är uttalat sorterande redan efter sex år. ”Late bloomers” kan missgynnas. Det finns brister vad gäller anpassade lärarresurser för elever med speciella behov.

Inom Singapore finns också kritik vad gäller systemets press på elever – och föräldrar – att ”prestera på slutproven”. Selena Ling, chefsekonom vid singaporeägda OCBC Bank tar upp detta i en uppsats om Singapores utmaningar inför de kommande 50 åren. Ling menar att förvisso skapar skolsystemet en enastående insatsvara för ekonomisk tillväxt. Men effekten motverkas av att systemet samtidigt kan underminera unga människors vilja att våga gå utanför ramar – ”kiasuism, rädslan att hamna utanför, breder ut sig och leder till en neurotisk fixering vid betyg och pappersmeriter”. Ett osunt tecken är t.ex. att en av Singapores snabbast växande branscher är examenstrimning av redan duktiga elever. Föräldrar betalar i dag stora pengar för sina söners och döttrars spetsning i något av de 850 centra som växt fram under senare år.

Diagrammen visar genomsnittspoängen 2018 för Sverige, Finland och Singapore i ”grenarna” Läsförståelse, Matematik och Naturvetenskap. Skalan är satt så att OECD- snittet ska ligga runt 500. Värden över 550 är sparsamt förekommande

Singapore toppar i PISA-undersökningar

PISA (Programme for International Student Assessment) är en global undersökning av 15-åringars förmågor. Med start år 2000 görs undersökningen vart tredje år och i regi av OECD. En manual styr hur urval och bedömningar ska göras. 2018 ingick 5 500 svenska elever och 223 skolor i urvalet. Globalt deltog 600 000 elever från 79 länder. Pandemin gjorde att 2021 års undersökning senarelagts till 2022. Inga resultat är ännu presenterade.
     Diagrammen visar genomsnittspoängen 2018 för Sverige, Finland och Singapore i ”grenarna” Läsförståelse, Matematik och Naturvetenskap. Skalan är satt så att OECD-snittet ska ligga runt 500. Värden över 550 är sparsamt förekommande.
     I undersökningarna 2015 och 2018 har Singapore toppat landrankingen i alla tre grenarna. För Kinas del ingår bara ett urval av skolor i Peking, Shanghai, Jiangsu och Zhejiang i 2018 års undersökning. Räknas resultaten från de skolorna in tappar Singapore sina ledarpositioner.
     PISA-data visar också fördelningar över en sjugradig skala som ger information om hög- respektive lågpresterande elever. Så här såg det ut i 2018 års undersökning för Sverige, Finland och Singapore (se tabell 1) .
     Även här är Singapore markerat landsbäst i samtliga grenar: Högst andel högpresterande, lägst andel lågpresterande.
     Mönstret är liknande i en annan bred jämförelse av kvaliteter i ungdomsskolan, TIMSS – Trends In Mathematics and Science Study. I 2015 års undersökning av prestationer inom årskurs 8 var 54 procent av singaporeeleverna högpresterande inom matematik och 42 procent inom naturkunskap. Motsvarande andelar för de svenska eleverna var 3 respektive 10 procent. För singaporeeleverna var dessutom andelarna för högpresterande högre i årskurs 8 än i årskurs 4. För svenska elever var det tvärtom.
     PISA 2012 kompletterades med ett avsnitt rörande elevernas problemlösningsförmåga. Singapore toppade i särklass: 29 procent var högpresterande mot 11 procent i Shanghai och 9 procent i Sverige. Bara 8 procent var lågpresterande mot 18 procent i Shanghai och 24 procent i Sverige.
     I PISA 2012 redovisades också en djup-studie rörande matematik: Elevernas inställning till olika inslag i undervisningen, till klassrumsklimatet och till relationen mellan lärare och elev. För Singapores del blev ut-fallet mycket över OECD-snittet vad gäller kognitiva aktiviteter (t.ex. frågor som får eleverna att reflektera) och formativ bedömning (t.ex. att läraren regelbundet samtalar med en elev om prestationer, styrkor och svagheter). Även vad gäller relationen mellan lärare och elev (”läraren är rättvis”, ”vi kommer överens”, ”läraren bryr sig om hur elever mår”) var utfallet mycket över OECD-snittet.
     Data för Sverige i de sista två under- sökningarna har ifrågasatts. I 2018 års PISA exkluderades t.ex. 11 procent elever – regelmässigt nyanlända – mot regelverkets tillåtna 5 procent. Detta kan ha haft betydande höjande inverkan.

Universiteten: Rekord- snabba avancemang på rankinglistorna

Singapores akademiska historia startade 1905 med etableringen av ett för de brittiska områdena i Sydostasien gemensamt college. Verksamheten var i huvudsak inriktad på utbildning av läkare och annan sjukvårdspersonal eftersom de epidemiska smittoriskerna var stora i den kosmopolitiska storhamnen Singapore. Under mellankrigstiden expanderade verksamheten under namnet University of Singapore and Malaysia, den enda högre utbildningsanstalten i de två kolonierna. Ännu åren före självständigheten 1965 var det akademiska inslaget i Singapore högst obetydligt. Drygt 8 000 var inskrivna vid de utbildare som var i gång: Universitetet, en lärarhögskola, en yrkeshögskola (Singapore Polytechnics) och en liten privat kinesiskspråkig högskola (Nanyang) startad 1955. Enstaka lärare forskade på eget initiativ och under primitiva omständigheter. Av de inskrivna var det bara 1 300 som studerade tekniska eller ekonomiska ämnen.

Under självständighetens första 25 år, fram till 1990, växte den högre utbildningens volym i takt med en ökande efterfrågan på välutbildad arbetskraft från den nya industrisektor, baserad på globala företagsetableringar, som växte fram med massiv politisk uppbackning. En teknisk högskola, NTI, Nanyang Technical Institute, startades 1981. Den kinesiskspråkiga Nanyanghögskolan inkorporerades 1980 i University of Singapore och bildade NUS, National University of Singapore. 1991 omvandlades NTI till tekniskt universitet, NTU, National Technological University of Singapore. Några år senare var antalet personår för heltidsstuderande vid universiteten NUS och NTU inom den bofasta befolkningen runt 30 000. Ytterligare runt 50 000 studerade vid de fyra polytechnics (”högskolor”) som då var etablerade.

Universiteten var i början av 1990-talet ännu i stort sett helt inriktade på utbildning. Det kom i hög grad att ändras i samband med nya politiska vindar. I femårsplanen 1991–95, ”National Technology Plan” avsattes 0,4 miljarder SGD för årliga insatser, i huvudsak med anknytning till de multinationella utländska företagens efterfrågan på tillämpad forskning. Men i de tre följande femårsplanerna, rubricerade ”Science & Technology Plan”, växte anslagen till universitetsforskningen högst väsentligt inom de kraftigt ökade ramar planerna gav.

År 2000 etablerades SMU, Singapore Management University, ett nationellt profiluniversitet med fokus på ekonomi, organisation och ledarskap.

Styrformer

De tre ledande universiteten – NUS, NTU och SMU – har sedan 2005 givits stort manöverutrymme via den s.k. ”Autonomireformen”. De omvandlades då till icke vinstdrivande företag med administrativ/ finansiell autonomi och därmed frihet att utveckla egna strategier för utbildning, forskning, samverkan och innovation. Ett viktigt motiv för regeringen var att föra universiteten närmare medborgarna och näringslivet. Universitetsledningarna skulle i högre grad söka strategisk vägledning via ”intressenterna”, inte via regeringens detaljstyrning. Ekonomiskt gavs ledningarna stort handlingsutrymme vad gäller balansen mellan utbildning och forskning och mellan personal (bl.a. internationella rekryteringar) respektive infrastruktur (utrustningar, partnerskap m.m).

I dag styr Ministry of Education (MoE) genom prestationsavtal där universitetet förbinder sig till vissa mål, t.ex. vilka kurser som ska erbjudas och antalet nya studenter. Anslagen styrs av hur många studenter som tar examen, hur många av dessa som får jobb och vilken lön de får. Varje år sker en prestationsgranskning och vart femte år är denna granskning mer omfattande, då MoE även bjuder in en internationell granskningspanel.

I Ledningsutredningens betänkande ”Utvecklad ledning av universitet och hög- skolor” (SOU 2015:92) finns NTU, med svensk rektor åren 2011–2017, med som intressant exempel. Utredaren, Stockholms Universitets tidigare rektor Kåre Bremer, noterar bl.a. följande om NTU:s styrning i spåren av autonomireformen:

     ”Styrelsen som främst utgörs av ledare för näringsliv och ledande utländska lärosäten, har varit mycket aktiv i att driva den strategiska utvecklingen. Rekryteringar av global talang används som strategiskt verktyg för att driva universitetet mot global excellens. En omfattande och väldefinierad process ligger till grund för rekryteringar, befordran och fast anställning, inom ett system för prestationsbaserad anställning. Universitetet är topp- styrt i strategiska frågor. De kollegiala inflytandeprocesserna är begränsade till akademiska områden som läroplan och akademisk kvalitet, och är dessutom enbart rådgivande. Trots att NTU:s utveckling skett i ett annat kulturellt och politiskt klimat än det i Sverige finns ändå mycket att lära för svenska politiker och universitetsledningar.”

Volymer och ranking

NUS och NTU har växt till ansenliga utbildningsinstitutioner. År 2021 nådde deras samlade omsättning drygt 30 miljarder SEK – eller runt 50 procent mer än summan för alla Stockholms högskolor. Runt 20 procent var studieavgifter.

För NTU var omsättningen 2021 fördelad på följande sätt: Studieavgifter 18 procent; anslag från utbildningsdepartementet 53 procent; privata forskningsanslag 10 procent; övrigt 19 procent. I övrigtposten ingick i första hand avkastningen på tillgångar som fastigheter och finansiella instrument. Andra delar var intäkter från företag och från privata donationer.

Inom universiteten har ett antal självständiga institut etablerats sedan 2005. De har i många avseenden blivit högt internationellt ansedda, bl.a. genom att de problematiserar och kritiskt beforskar väsentliga utmaningar inom Singapore och i Sydostasien som helhet.

Såväl NUS som NTU har numera prominenta positioner på olika rankinglistor. På listan ”QS World University Ranking” har NUS från 2012 till 2022 klättrat från plats 25 till 11 på totallistan. För NTU är klättringen ännu mer markant, från plats 47 till plats 19. Inom ”Engineering & Technology” rankas år 2022 såväl NTU (plats 4) som NUS (plats 7) till de tio främsta universiteten globalt i sällskap med MIT, Stanford, Cambridge, ETH i Zürich, Imperial i London, Berkley, Oxford och holländska Delft. KTH återfinns på plats 26, och CTH i Göteborg på plats 80.

Även på andra rankinglistor har NTU och NUS framträdande positioner inom ”Engineering & Technology”. På THES (Times Higher Education Supplement) lista för 2022 tar NUS plats 10, NTU 15, KTH 58 och CTH 79.

Nanyang Technological University, NTU, grundades 1981 och har på senare år blivit ett av Asiens mest prestigefyllda universitet. Campus ligger naturskönt i nordväst över en yta på 200 hektar. NTU:s attraktivitet grundas inte bara på excellens inom forskning och utbildning, något som återspeglas i topp-positioner på olika rankinglistor. Därtill ska läggas en arkitektur som både utmanar till möten och kreativitet och som tagit avstamp i smarta och miljövänliga teknologier.

Senaste tillskottet är ”Gaia”, NTU:s åttonde nollenergihus, innovativt utformat av en japansk stjärnarkitekt. Blev vid invigningen i maj 2023 Asiens största trähus. Golvyta 43 500 kvadratmeter (Skellefteå kulturhus 28 000). I stort sett allt invändigt är också i trä. Namnet anknyter till den grekiska mytologins moder jord – Gaia.

Bilderna visar den mest spektakulära byggnaden, ”The Hive”, bikupan. Londonbaserade Heather wich Studios står för utformningen. Invigdes 2015 av den då svenske rektorn Bertil Andersson. Ger utåt en vision av bikupor – en del säger dimsumkorgar – som sammanflätats i 12 koniska torn om 8 våningar var. Rummen i tornen saknar hörn och öppnar inåt med glasväggar och balkonger mot ett centralt atrium i hela byggnadshöjden. Inga korridorer och stängda dörrar. Allt för att stimulera till kreativitet genom möten över gränser.

Skills Future. Fokus på livslångt lärande

Efter den globala finanskrisen (Lehman- kraschen m.fl.) 2008–09 växte det politiska intresset för arbetsmarknadsinriktade kompetenslyft. Forskningssatsningar borde kompletteras med offensiv arbetskraftsutveckling med inriktning mot framtidsbehov, innovativitet och produktivitet. 2016 lanserades ett brett, nytt program ”Skills Future” som navet i en ny nationell rörelse. Programmet skulle göra det möjligt för alla singaporianer att via egeninitierade kunskaps- och kompetenslyft ”livslångt realisera sin inneboende potential oavsett startpunkt”. Programmet tillfördes bortåt 40 miljarder SEK för de första fem åren – runt 4 gånger mer än den svenska statens satsning på yrkesinriktad vuxenutbildning under samma period. Faktarutan belyser inriktning och ambition åren 2016–20.  

Effekter och utmaningar

Skills Future har förlängts, i nästa etapp till 2026. Genomslaget har varit stort. Bara under 2021 tog var tredje singaporian över 25 år – 660 000 – del i ett utbud på 18 000 kurser. 250 000 använde medel från sina ”kunskapskonton” (se faktaruta!). Utöver universitet och högskolor hade en utbildarmarknad med 700 företag växt fram.

Bortåt 10 000 småföretag skickade anställda till Skills Future-stödda utbildningar. Därutöver stöddes interna utbildningar i ytterligare 14 000 företag. Kompletterande stöd gavs till 100 000 anställda i småföretag som blivit särskilt utsatta under Covid-19. Imponerande. Men det finns avigsidor som nu lett till en uppstramning tydliggjord av utbildningsministern under 2022.

En grundtanke när rörelsen sjösattes var att ge resurser för singaporianen/individen att ta mer egenmakt över sin framtid. På sikt skulle rörelsen då kunna bidra till att medborgarna inte bara var ekonomiskt produktiva utan också mer kreativa, innovativa och entreprenörsinriktade. Steg på vägen bort från ”Nanny state” skulle kunna tas. Det sägs att en del av inspirationen till den tilltänkta resan kom från besök i Sverige med studier av våra folkbildningsrörelser. Måhända något i bakgrunden till att Skills Future kom att benämnas som en rörelse (”movement”), inte ett program?

Första åren var frihetsgraderna många – allt enligt idén att lita på att singaporianen kunde förvalta sin nya egenmakt med landets långsiktiga mål i åtminstone någon åtanke.

Här blev det grus i maskineriet. Det som i alltför hög grad efterfrågades var kurser med utbildning i närtid och vardagslivet: kinesiskt måleri, vinprovning, dans, bakning, klä dig rätt, lär dig uppskatta klassisk musik… Inte i första hand utbildningar som gav bättre rustning för framtida kunskaps- och arbetslivsutmaningar.

Därutöver lockade rörelsens frihetsgrader till tidigare omöjliga bedrägerier. I ett uppmärksammat fall svindlades Skills Future på mångmiljonbelopp under några månader 2017. En grupp bedragare startade tre fingerade utbildningsföretag och sex företag med totalt 20 000 fingerat anställda. Upplägget genererade fiktiva utbildningar för 8 400 ”anställda”. Skills Future utbetalade utan närmare granskning 300 MSEK i stödpengar till de tre fingerade utbildningsföretagen. Ärendet avslutades i domstol sommaren 2022 med långa fängelsestraff för de inblandade.

När jag i juli 2022 tog del av utbildningsministerns tal vid Skills Futures sommar-forum blev det uppenbart att ”rörelsen” nu omvandlats till ett mer konventionellt, topp-styrt ”program”. Bort med brödbakning, fokus på nationens – och företagens – utmaningar. ”Regeringen tar nu ett fast grepp i samspel med fack och företagsorganisationer. Såväl utbudet av utbildningar som efterfrågan från individer och företag måste aggregeras och riktas mot de stora nationella målen: Produktivitet, grön ekonomi, en åldrande befolkning. Skills Futures centrala uppgift de kommande åren är att med de målen i åtanke underlätta för individer och företag att navigera rätt i det system för vuxenutbildning som byggts och byggs inom Skills Future.” Rättning i leden, regeringen/partiet åter vid rorkulten…  

Skills Future 2016-20 enligt programdokument

Alla medborgare över 25 år, drygt 2 miljoner, får ett kunskapskonto att använda för deltagande i av Skills Future ackrediterade kurser. Här är inslaget av såväl nätbaserade som praktiska kurser större än i de tidigare satsningarna. Därut- över har marknadsaktörer givits större utrymme. Universiteten och Polytechnics finns fortfarande med i utbudet men utan att dominera. Kunskapskontot fylls på efterhand som det använts. Alla får en första insättning om runt 4 000 sek.

Singaporianer över 40 års ålder uppmärksammas särskilt. För vissa praktiskt inriktade kurser kan upp till 95 procent av kostnaderna subventioneras vid Skills Future.

Även om fokus lagts på individen och hens initiativ omfattar programmet även arbetsplats-anknutna kurser, kopplade till en enskild arbetsgivare eller till ett kollektiv.

En del av utbudet anknyter till behov inom politiskt prioriterade områden som miljöteknik och avancerad tillverkning. Här erbjuder t.ex. NTU modulära kurser som kan byggas ihop till ett specialistcertifikat. En modulkurs på deltid/kvällstid omfattar 13 veckor. ”Skills Future” subventionerar 55 procent av kursavgiften för alla. För deltagare över 40 år ges därutöver en subvention på 60 procent av återstående belopp – totalt 82 procent subvention.

Utöver subventioner för deltagande i ackrediterade utbildningar ges möjligheter att söka personliga utvecklingsstipendier. Fokus ligger på personer som vill bli specialister inom de tillväxtkluster som politiken utpekar. Målet är att årligen dela ut 2 000 sådana stipendier.

Alla kurser ges på engelska. 99 procent är deltidskurser – ofta på kvällar – för att passa yrkesverksamma. För runt 70 procent räcker förkun- skaper på gymnasienivå.

Studerandeavgiften för längre utbildningar styrs i huvudsak från politiskt håll. En yrkesutbildning under två år inom ett bristområde kan ha en egenavgift på mindre än 6 500 SEK – en rejäl nedsättning.

På övergripande nivå stödjer regeringen även sektorssamarbeten inom kompetensplanering och utbildningar som engagerar fack, arbetsgivareorganisationer och utbildare. Målet var att det 2020 skulle finnas kompetens- och bemanningsplaner för alla nyckelsektorer i näringslivet.

Som stöd för den individuella delen inom ”Skills Future” byggs en utbildnings-, yrkestränings- och karriärportal, där varje person kan utgå från sin egen individuella utbildningsportfölj för att planera nästa utbildningssteg. För-utom att få information om vilka kurser som finns tillgängliga och vilka yrken de leder till ska hen också kunna söka jobb genom portalen baserat på sin nuvarande utbildnings- och erfarenhetsprofil.

Produktivitet, attraktivitet, innovativitet – Skiftande fokus för Singapores offentliga satsningar på forskning och utveckling, FoU

Under åren från självständigheten 1965 till runt 1980 byggde ekonomisk tillväxt i hög grad på en strategi för att attrahera utländska direktinvesteringar, främst genom att multinationella koncerner (MNC) etablerade tillverkning. Dels inom arbetsintensiva branscher (textil), dels inom kapitalintensiva (kemi, olja). Under 1980-talet vidgades strategin till mer teknikintensiva branscher i konkurrens med andra asiatiska aktörer (Sydkorea, Taiwan, Hongkong).

1991 uppgick de samlade FoU-satsningarna till 1 procent av BNP (Sverige 2,8 procent). De hade då växt från 0,4 procent tio år tidigare, främst via offentliga satsningar på resursuppbyggnad inom såväl universitet som forskningsinstitut och med inriktning på fördjupade samarbeten med de för den fortsatta tillväxten centrala etableringarna av MNC-bolag inom elektronik, instrument, verkstadsprodukter, specialkemi, läkemedel och medicinsk teknik. Satsningarna avsåg främst av företagen efterfrågad test- och laboratorieutrustning som organisatoriskt tillfördes ett institut men som fick fysisk placering inom ett universitet. Den rollfördelningen fördjupades under de tre första femårsplanerna för teknisk och forskningsbaserad tillväxt (”National Technology Plan” 1991-95; ”National Science & Technology Plan” 1996–2000; ”Science & Technology Plan” 2001–05). 2005 var 15 specialiserade institut etablerade och spetsuniversiteten NUS och NTU internationellt välkända och attraktiva forskningsmiljöer. En avgörande faktor i det sammanhanget var de möjligheter som den med massiva statliga medel uppbyggda infrastrukturen för tillämpad FoU erbjöd.

Åren runt sekelskiftet blev den MNC-baserade tillväxtstrategin ifrågasatt. Produktivitets- och effektivitetsfördelar för verksamheter i Singapore kunde inte helt hålla uppe attraktiviteten visavi konkurrentländers kostnadsfördelar. Dessutom föreföll MNC:s alltmer lättrörliga. Därför måste nästa tillväxtfas i högre grad byggas utifrån kreativa resurser och innovation.

Det krävdes en kritisk massa av kreativ talang. Och om det inte fanns tillräckligt av den varan på hemmaplan fick man importera den…

Mot den bakgrunden formulerades 2004 visionen att göra Singapore till ”Sydostasiens centrum för talang, innovation och kreativt företagande”, och för att nå detta göra Singapore till ”Asiens mest öppna och kosmopolitiska stad och en av de bästa platserna i världen att leva i, arbeta i och göra karriär i”. De offentliga satsningarna på FoU måste både öka och inriktas mer på humankapital än forskningsinfrastruktur. Som långsiktigt mål angavs att FoU-insatsen totalt skulle nå 3,5 procent av BNP år 2020 – en nivå som länder som Sverige och Schweiz då redan nått.

Hur har utvecklingen blivit? Diagrammet visar utfallen för Singapore, Sverige, Sydkorea, Tyskland, Israel och Kina. Kurvan för Singapore avviker från 2007 – trenden är avtagande. Nivån 2020 runt 2 procent mot tänkta 3,5 procent i planen 15 år tidigare. Och Kina gick enligt det måttet om Singapore redan 2013.

För Israels del är det försvars-FoU och en innovativ inhemsk IT-sektor med bland annat mängder av unga företag som återspeglas i ökningen. För Sydkorea är det de inhemska storkoncernernas aggressiva satsningar. För Kinas del främst kraftigt växande produktnära, experimentell FoU inom, och finansierad av, företag. En jämförelse med året 2020: Bara 5 procent av FoU-utgifterna i Kina avsåg mer grundläggande forskning, till stor del finansierad av staten och utförd inom universitet och statliga institut. För USA var andelen 20 procent, i betydande grad utförd inom företagssektorn.

Sveriges stagnation under senare år reflekterar främst att globala giganter som Ericsson, Astra Zeneca och Volvo flyttat ut FoU-verksamhet från Sverige. FoU inom en bred skara, unga, snabbväxande, innovativa och entreprenörsinriktade företag har nätt och jämnt balanserat.

Vilka faktorer ligger bakom Singapores avvikande mönster? Några är uppenbara. Singapore har inte lyckats mönstra fram innovativa entreprenörer som i Israel, trots mängder av offentliga satsningar i den riktningen. Singaporianer har inte slutit upp i skaror bakom visionerna från 2004. En illustration: Inom universiteten har studentföretagande med innovativa förtecken uppmuntrats – som i Sverige. Gensvaren har kommit från utländska studenter, främst indier, inte från de egna studenterna. Uppenbart är också att Singapores MNC-enheter fortsatt ser Singapore främst som ett marknadsnav i Sydostasien med produktivitet baserad på arbetskraftens kvaliteter som främsta signum – produktivitet framför innovativitet.

Därutöver är den avtagande trenden i någon mån en synvilla. Singapores BNP har i fast värde växt med hela 70 procent mellan åren 2004–07 och 2016–19. Antalet personår inom FoU har tillväxt i samma takt. (För Sverige var motsvarande tillväxt under 10 procent.) Men ökningen inom företags- sektorn mellan perioderna stannade vid drygt 40 procent medan ökningen inom offentlig sektor – universitet och institut – var drygt 100 procent.

Sammantaget: Staten fortsätter att satsa i oförminskad takt. Men responsen från företagen släpar efter. Grus i maskineriet på vägen mot en mer innovationsdriven ekonomi?

Inom gällande 5-årsplan 2021–25 satsar staten runt 200 miljarder SEK, kalkylerat 1 procent av BNP, under rubriken ”forskning, innovation, företagande”, 30 procent riktat direkt till universitet och institut, 25 procent till FoU inom fyra för den framtida konkurrenskraften utpekade områden, 10 procent till särskilda satsningar på inhemsk talang. Därutöver ett nytt kreativt inslag. 15 procent är inte fördelat – en ”vit sektor” för att öka möjligheterna till omvärldsbetingade anpassningar.

Dessutom anknytande satsningar som inom rörelsen ”Skills Future”: Breda framtidsinriktade kunskapslyft inom den arbetande befolkningen behövs för att ge universitetens spetsforskning goda hävstänger. En pragmatisk slutsats i god singaporiansk tradition.

Tharman Shanmugaratnam – Singapores nya president

Vid valet den 2 september 2023 valdes Tharman till Singapores nionde president. Bakom valet stod drygt 70 procent singa- porianer, högre än i tidigare presidentval. Han tillträdde ämbetet 14 september.

Presidentskapet är i första hand ceremoniellt. Men utrymme finns för påverkan såväl inrikespolitiskt som utrikespolitiskt. Här är den nye 67-årige presidenten väl rustad:
Tidigare utbildningsminister, finansminister, arbetsmarknadsminister, biträdande premiärminister. Och med positioner inom ett flertal internationella organisationer. Även välutbildad med examen från Cambridge, Harvard och London School of Economics. Tharman har inspirerats av svensk politik och svenska förhållanden vid flera studiebesök.

Han är en av de centrala inspiratörerna bakom ”rörelsen Skills Future” – livslångtlärande som bärande balkar i ett uthålligt nationsbygge. Och vikten av att göra statens roll tydlig: ”Komplexitet är vuxenutbildningens fiende nummer 1. Staten har skyldighet att leverera tydlighet utifrån den vanlige medborgarens perspektiv.”

Göran Reitberger   

är tidigare medlem i FokusKinas styrelse. Har medverkat i tidningen FokusKina med bl.a. artiklar om kinesiskt körliv, Singapore och Taiwan. Ännu aktiv som forskare och konsult inom innovation och entreprenörskap. Körsångare sedan 70 år. Rest i 60 länder i yrket, med körerna och med vänner.