Utställningen Stepping Out! – Female Identities in Chinese Contemporary Art (Kvinnliga identiteter i kinesisk samtidskonst) som har visats på Lillehammer Kunstmuseum och Kunstforeningen GL Strand i Köpenhamn går nu vidare till Museum der Moderne i Salzburg, till den 26 juni 2023. Det är den första utställningen i Europa som ägnas uteslutande åt kvinnliga kinesiska konstnärer sedan ”Halva himlen – kinesiska samtidskonstnärinnor” på Frauenmuseum i Bonn 1998.

TEXT: JOHAN FRESK

Från serien Girls, 2008–2016, högupplöst fototryck, av Luo Yang, född 1984. Serien avbildar kvinnor som uppvisar både en längtan efter frihet och autonomi, som ofta kräver mycket stora uppoffringar, samt uttrycker en sårbarhet och ett drömskt tungsinne. Konstnären avbildar en generation som vill bryta med den traditionella bilden av och rollen för kvinnor. Bildkälla: Lillehammer Kunstmuseum

”(nedenfra høres drønnet av en port som slås i lås.)” så mångbottnat slutar Henrik Ibsens pjäs Et Dukkehjem från 1879 när Nora kliver ut från hemmet. Redan 1914 framfördes Ett Dockhem av teatersällskapet Vårpilarna under ledning av Lu Jingruo i Shanghai. Pjäsen gav upphov till en del diskussion om kvinnors situation i Kina. För hundra år sedan, 1923, höll författaren Lu Xun ett föredrag med titeln ”Vad händer efter att Nora lämnat hemmet?” vid den kvinnliga lärarhögskolan i Peking. Han konstaterade då att Nora egentligen bara hade två möjligheter: att gå under eller att återvända till hemmet.

Mötet mellan Ibsens Nora och Kina blev fruktbärande och ekot av hennes mod när hon stänger dörren till hemmet och kliver ut i världen har genljudit sedan 1914 i Kina och hörs alltjämt mycket starkt i utställningen Stepping Out. Den presenterar 26 kvinnliga kinesiska konstnärer födda mellan 1960 och 1994. Det är en brett upplagd utställning med cirka 100 konstverk som representerar skilda tekniker från måleri, skulptur och fotografi till filmer av installationer. Det är en i flera avseenden provocerande utställning med utmanande motiv. Den uttrycker på en och samma gång såväl styrka och ilska som ett rop på hjälp – rätten att som kvinna och kvinnlig konstnär kunna få kliva ut och bli hörd på allvar.

Utställningen lyfter fram fem teman som kan sägas vara typiska för den kvinnliga kinesiska konsten från 1980-talet och framåt.

1. PROTESTEN
Den första generationen av konstnärer efter Maos död ville använda det nya utrymme som skapades för att bryta tabun och ge uttryck för en uppdämd frustration för att dra till sig så mycket uppmärksamhet som möjligt. Det blir en ständig utmaning och ifrågasättande av kvinnors och kvinnliga artisters roll i samhället. Visuella installationer och performans som kan spridas som filmer blir viktiga uttryckssätt – kopplingen till kinesisk gatuteater kan skönjas.

2. DEN EGNA KROPPEN
Från det tidiga 1990-talet blev den egna kroppen ett viktigt medium för kvinnliga artister. Detta måste ses mot bakgrund av att avbildningen av nakna kvinnor var i stort sett obefintlig i den traditionella kinesiska konsten. Att avbilda naturliga kvinnokroppar – båda gamla och unga, könsorgan, menstruation, sexualitet och graviditet blev ett sätt för de kvinnliga artisterna att föra fram sina egna budskap. Relationen med det motsatta könet lyser i stort sett med sin frånvaro.

3. KVINNORS ROLL
Med tanke på de enorma förändringar som det kinesiska samhället har genomgått sedan 1914 när Ett Dockhem hade sin premiär i Shanghai är det föga förvånande att kvinnornas olika
roller har varit och är ett centralt tema för kvinnliga konstnärer. Kontrasterna mellan de nyrika och de miljontals migrantarbetarna, motsättningen mellan tradition och modernitet och spänningen mellan familj och karriär har varit viktiga spänningsfält och inspirationskällor i konsten.

4. HISTORIEN
Den kinesiska konsthistorien är – trots de senaste årtiondenas enorma skövlingar av traditionella stadsmiljöer och industrialiseringens omgestalt-ning av det naturliga landskapet – en betydande källa till inspiration för unga kvinnliga konstnärer. Det är dock inte fråga om ett nostalgiskt och romantiskt återberättande utan en kreativ och nydanande tolkning av traditionen. Såväl det kejserliga som det kommunistiska patriarkatet kritiseras.

5. AVATARER
Att virtuellt skapa en målning, skulptur eller film i form av en till synes harmlös fantasivärld och där genom ett alter ego uttrycka sig fritt och kunna kritisera fantasivärldens fel och brister kan bli ett konstnärligt alternativ och dessutom potentiellt politiskt explosivt. Att använda avatarer kan därför ses som ett motdrag från kvinnliga artister som ofta är kritiska till det kinesiska samhället och som får allt färre möjligheter att presentera eller sälja sin konst.
Utställningen är ett viktigt avstamp för att ge kvinnliga kinesiska konstnärer den uppmärksamhet och det utrymme de förtjänar. Jag kan bara hoppas att utställningen kommer att följas av flera. Det stora arbetet är naturligtvis att
säkerställa att kvinnliga konstnärer blir en självklar del där kinesisk konst presenteras. Utställningskatalogen innehåller intressanta artiklar och högkvalitativa bilder på konst-
verken och kan rekommenderas.

Polar, 2016, video, performans, av Xiao Lu, född 1962. Xiao Lu var den konstnär som 1989 avlossade två skott mot sin installation Dialogue under utställningen China/Avantgarde vid Kinas Nationalmuseum för konst. Hon uttrycker i sin konst en fundamental känsla av hjälplöshet i sin position som kvinna i ett mansdominerat samhälle. Bildkälla: Lillehammer Kunstmuseum

Från serien ”Bow and Rebuke – No Land” (with Ruggiero Rosfer), No Land II, 2010, av Sun Shaokun (1980–2016), Verket är visuellt intagande men olyckan indikeras genom att varje keramiskt riskorn som täcker konstnärens ansikte bär tecknen för påtvingad vräkning. Tolkningen kan vara både disciplinering av myndigheterna och motstånd av de förtryckta. Bildkälla: Lillehammer Kunstmuseum

Ovan. The Light of Love, 2019, digitaltryck på duk, av Bu Hua, född 1973. Hjältinnan i
Bu Huas verk bär en pionjäruniform. Verken skildrar ett Kina i snabb social förändring
och i filmerna dyker ofta dystopiska landskap och märkliga personer upp. Hon har även
intresserat sig för förstörelsen av det kinesiska kulturarvet och Kinas relation med Väst. Bildkälla: Lillehammer Kunstmuseum