FokusKina # 2017 - 3

Rådmansgatan i Malmö, precis bredvid det nu arkitektoniskt förnyade Triangeln, är kanske inte en gata man förknippar med kinesisk mat. Området har varit i konstant förändring under flera decennier och idag trafikeras det mestadels av lokalbussar och pendlare till Köpenhamn. Men i skuggan av Dahlströms Hotell Triangeln ligger sedan 1964 en liten del av Kina – Kin Long (金龍), Gyllene draken, som är Malmös äldsta och dessutom i särklass bästa kinesrestaurang. Där kan man få inte bara det som normalt förväntas utan även kinesiska specialiteter som hotpot och Pekinganka. Den startades av en man från Malaysia, som kommit hit för att studera konst, men som i stället valde att satsa på restaurangbranschen sedan han träffat en svensk kvinna. Den nuvarande ägaren, familjen Wang, köpte restaurangen 1983, och sedan sonen Chien-Chung Wang år 2006 tog över regin orienterade man sig successivt bort från den traditionella svenska kinakrogsmaten mot den mer äkta kinesiska.

Inredningen på Kin Long är sparsam men stilfull och bryter mot den vanligt förekommande Kinakrogsinredningen där starka färger och kitsch går hand i hand. Från högtalarna hörs diskret qinmusik och den minimalistiska menyn ger ett smakfullt intryck. Servicen är riktigt bra, och det finns ett genuint intresse för att berätta om maten och sättet den tillagas på. Ingen fråga är för konstig för Chien-Chung Wang som mer än gärna pratar om allt möjligt kring maten.

Förrätterna (71-108 kr) är indelade i tre kategorier: dim sum (degknyten med olika fyllning) (點心), soppor (湯) och andra förrätter (前餐). En standardrätt som alltid brukar finnas med när det lagas kinesisk mat är krossad gurka (拍黄瓜). Kin Longs variant (澇黄瓜) av denna saknade det lilla extra som man förväntade sig från en rätt som skulle vara kryddad med Sichuanpeppar. Det uppvägdes dock av den milda och runda buljongsmaken där varken vinäger eller sälta tog över. Shao-mai-dumplings var saftiga och hade ett härligt tuggmotstånd. Däremot var stekta dumplings alltför varsamt tillagade och saknade den krispiga ytan som de bör ha.

Bland Kin Longs huvudrätter (208-257 kr) finns en hel del att välja mellan bortsett från det dåliga utbudet av vegetariskt. Rätterna kommer från alla hörn av Kinas kokkonstsfär, till exempel Taiwan, Sichuan och Guangdong. Den absolut trevligaste och minnesvärda smakupplevelsen är den taiwanesiska rätten Tre koppars kyckling (三杯雞). Risbrännvin (inte risvin i det här fallet) och sojan i kombination med långkok av kycklingen gör detta till en av de bästa rätterna jag någonsin prövat på en kinesisk restaurang. Det vegetariska alternativet (som ändras varje dag) var en wokad kinesisk grönsak serverad i en klar buljong. I denna rätt var sältan perfekt, och det bara sprudlade av umami-smak i munnen. Den mycket smakrika Biff med purjolök (洋蔥牛 肉) är väl värd att pröva. En mindre besvikelse var Knaperfriterat fläsk i äkta sötsur sås där köttet var aningen torrt men där såsen ändå höll måttet. Den Rödbräserade ankan (紅燒鴨) var god men bambuskotten tog över lite för mycket i smak. En intressant rätt på menyn var den sydkinesiska Fisk med syrad kinesisk kål (酸菜魚片). Kin Longs surkålsfisk serverades med en tjock och sötsyrlig sås, medan den som brukar serveras i Kina ligger i en stor skål med delar av fisken nedsänkt i soppan. Den senare är att föredra även om Kin Longs variant var en intressant smakupplevelse.

Kin Long är alltid värd ett besök. Ja, priserna är högre än på andra kinesiska restauranger, men det uppvägs av bland annat Kin Longs strävan att vara den kinesiska maten så trogen som möjligt. Ambitionen att kombinera maten med vinpaket öppnar också för helt nya upptäckter på ens smakpalett. Öl är dock nästan alltid att föredra till en kinesisk måltid, och Kin Longs egna lager (som kommer från ett tjeckiskt bryggeri) passade perfekt till maten. Om du befinner dig vid Triangeln i Malmö är Kin Long det enda alternativet för att drömma sig tillbaka till senaste resan till Kina.

Text Linus Fredriksson