Text: YuSie Rundkvist Chou  FokusKina 2020 - 3

Den svenska modellen (瑞典模式)
Yongli Ku (辜泳秝)  2019

Vad associerar folk i Taiwan med Sverige? Är det Nobelpriset, ABBA, Avicii, Ingmar Bergman, Millennium-trilogin, IKEA, köttbullar, H&M, Spotify, Skype? Det socialdemokratiska välfärdssystemet? Arbetstagares avundsvärda villkor? De totalt 460 dagarna föräldraledighet? Eller de förskräckande höga skatterna?

   Den som ställer frågorna är Yongli Ku, författaren till boken Den svenska modellen. Ku är bördig från Taiwan och har bott i Sverige i fyra år. Hon studerade först här i ett år och återvände sedan på grund av kärleken. På den här tiden har hon lärt sig mycket om Sverige, inte minst genom att (enligt vad som står på bokfliken) ha arbetat i så olika sammanhang som att vara hemhjälp och delta som figurant i polisövningar.

   I bokens första kapitel med titeln ”Att lära känna den svenska andan” refererar hon till Herman Lindqvist som skrivit att Sverige en gång inte hade något annat än den tjocka inlandsisen. Så vad är det som utmärker Sverige, så att landet nått dit det är idag? Frågan får inget riktigt svar, även om Ku följer upp det med ett kort avsnitt om att de svenska bönderna aldrig varit livegna, att Sverige redan under medeltiden stiftade lagar för att skydda kvinnor och barn, att bönderna hade gemensamma hägnader som de underhöll tillsammans, och att de bönder som ägde sin jord även fick välja sina egna ledare.

   Sedan går hon igenom en rad ämnen som vi förknippar med Sverige idag, såsom den starka feminismen som fått prägla såväl snöröjning som utrikespolitik och det jämförelsevis stora biståndet från det lilla landet i norr till behövande i andra delar av världen. Om den fria barnuppfostran utan aga, om den generösa sexualupplysningen, om stoltheten över och tilliten till svensk- och närodlat, samt om återbruk. Boken berättar om ett strävsamt folk som hela tiden försöker att bygga ett bättre samhälle. På slutet kommer ett kapitel om hur människor med psykisk ohälsa har behandlats genom historien, vilket visar att Sverige har ett mörkare förflutet.

   På sina håll finns vissa smärre missförstånd, som att alla barn måste gå i förskolan minst 15 timmar per vecka. På det hela taget är jag dock imponerad över all kunskap om Sverige, svensk historia och svenskarna som författaren hunnit samla på sig under sin ändå relativt korta tid i landet. Hon är väl förtrogen med vardagens ofrånkomliga begrepp i Sverige, så som VAB, Blocket, loppis, kosläpp, Allemansrätten o.s.v. Jag får också lära mig om saker som t.ex. Eskilstuna kommuns återbruksinitiativ Re-Tuna, och att Växjö har en ambitiös klimatpolitik. Smålandsstaden har målet att vara helt fossilfri 2030 och har utnämnts till en av Europas grönaste städer.

   Tyvärr får jag också bekanta mig med begreppet ”sätta hank” som var en tortyrliknande metod mot sinnessjukdom, baserad på humoralpatologins idéer. Den som var flegmatisk troddes ha ett överskott av slem och kunde må bättre om det fick komma ut i form av var. Det åstadkom man genom att sticka hål i huden och trä ett tjockt snöre igenom som drogs fram och tillbaka ett par gånger om dagen för att förhindra läkning. I boken nämns metoden bara i en bisats och förklaras inte.

   Uppgiften att presentera ett land på ett så begränsat omfång som 200 sidor innebär med nödvändighet breda penseldrag. Ku missar t.ex. helt folkskolereformen 1842, som kanske mer än något annat bidragit till en höjd bildningsnivå och möjliggjort klassresor.

   På det stora hela är det en bok som beskriver Sverige i väldigt positiva ordalag, och där författaren är väldigt ense med den svenska linjen med jämställdhet, öppenhet och demokrati. Det är svårt att tänka sig att en liknande bok för en läsekrets i Folkrepubliken Kina skulle lovorda svensk politik på samma sätt. Samtidigt konstaterar Ku att det även i föregångslandet Sverige finns mycket kvar att göra, och att det på senare tid har blivit allt mera polariserat och ojämlikt. Det som boken starkast väcker hos mig är nyfikenhet på hur Sverige egentligen lyckades gå från att vara ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste på bara 100 år.