Text: Johan Fresk och Christina Nygren           FokusKina # 2025-2

Välkommen som ordförande i riksföreningen FokusKina! Hur ser din bakgrund ut i föreningen?
Jag blev medlem i Svensk-kinesiska föreningen 1979 men var inte aktiv. Det var Per Camenius, som jag arbetade tillsammans med om Hemslöjdsresorna, som frågade om jag ville bli styrelsemedlem. När jag blev ordförande i riksföreningen i år hade jag redan sedan flera år innehaft posten som ordförande i Skåneavdelningen.

Kan du berätta lite om din bakgrund och när ditt intresse för Kina började. 
Jag är uppvuxen i Malmö men gick i realskolan och gymnasiet i Landskrona. Jag har varit intresserad av Kina ända sedan barnsben och skrev redan tidigt i mina skolkamraters ”poesiböcker” att min högsta önskan var att åka till Kina. När det blev dags att studera vidare fanns det inte i min verklighetsbild att man kunde åka till Kina så jag läste beteendevetenskap, sociologi, psykologi och pedagogik i Lund och Stockholm. Senare flyttade jag tillbaka till Skåne och började i slutet av 1970-talet att arbeta i Helsingborg med arbetslösa ungdomar som inte hade gått klart sin utbildning. Det var ett arbete som var krävande och tog mycket kraft särskilt efter att jag avancerat till avdelningschef.

Hur gick du vidare med ditt intresse för Kina och längtan efter att resa dit?
Under tiden i Helsingborg läste jag Östasienkunskap på kvällstid i Lund. 1982 tog jag studieledigt från arbetet för att åka till Taipei och studera kinesiska och kinesiskt måleri. Det var bra utbildning i Taipei i början på 1980-talet med moderna metoder som verk-ligen drillade uttalet i bland annat ett välutrustat språklabb och redan efter tre månader så skedde undervisningen helt på kinesiska. Det har varit en stor fördel att först ha lärt sig de traditionella oförenklade skrivtecknen, vilket gjorde det ganska lätt att lära mig de förenklade tecknen som används i Folkrepubliken. Jag är egentligen ingen vän av pinyin-transkriptionen utan tycker att bopomofo, som används på Taiwan, är enklare när man väl lärt sig det. När jag sedan kom hem från Taiwan så fortsatte jag att läsa kinesiska på halvtid vid universitetet i Lund. Under den tiden hade jag kvar jobbet i Helsingborg på halvtid.

Du har arbetat som reseguide under många år. Hur kom du in på det spåret?
Egentligen hade jag ingen tydlig plan annat än att jag ville arbeta med Kina på något sätt. Jag tog kontakt med svenska företag och Skånska handelskammaren men intresset för Kinakontakter var vid den tiden fortfarande begränsat. Tanken på att arbeta som reseguide hade dykt upp under studietiden och jag gjorde ett utskick till de researrangörer som ordnade resor till Kina. Min chans kom 1986 när resebyrån Globetrotter kontaktade mig för att ta över en rundresa i Kina när deras ordinarie guide fått förhinder.

Med Landskrona som bas började jag sedan att arbeta som reseledare och genomförde ett antal resor för den finska resebyrån Olympia som hade pensionärsresor som bland annat annonserades i Veteranposten. När Olympia lade ner sin svenska avdelning så började jag istället göra resor för det som då hette Svensk-kinesiska resebyrån. I början arbetade jag kvar i Helsingborg och tog ledigt för resorna men när arbetsgivaren tyckte att jag måste bestämma mig så slutade jag i Helsingborg 1986.

Hur kom det sig att du började arbeta som reseguide på Svensk-kinesiska resebyrån?
Jag arbetade som frilansande färdledare först för Olympia, Svensk-kinesiska resebyrån och senare Kinaresor. Det var ett roligt men krävande arbete som medförde att jag ofta var i Kina 7–8 månader per år. Nittiotalet och början på tjugohundratalet var det svenska Kinaresandets storhetstid och ibland kunde jag gå från att ha lämnat av en grupp till att hämta upp en ny grupp samma dag. För det mesta fanns det dock några dagars återhämtning och då försökte jag se nya platser i Kina i stället för att åka hem.

Under alla år som reseguide kan man tänka sig att det hänt en hel del, är det något särskilt som du vill berätta om?
Jag har varit med om det mesta under min tid som reseledare och en gång i Guilin så blev jag ombedd att vara med vid en operation som en av mina deltagare skulle genomgå.

En annan gång upplevde jag till och med en flygkapning. Piloten eller styrmannen tog kommandot över planet och flög till Taipei och planet blev sista biten eskorterat av militärflygplan. De övriga passagerarna visste inget men jag kände igen flygplatsen när vi landade. Besättningen skötte det hela bra och hade flyttat alla passagerarna så långt bak i planet som möjligt. I början var läget spänt efter landningen men efter att piloten och styrmannen eskorterats av planet blev stämningen alltmer avspänd. Passagerarna fick dock inte gå av planet. Detta var innan mobiltelefonens tidevarv så jag kunde inte meddela resebyrån vad som hänt men hade träffat en svensk bekant på flygplatsen i Kina och då berättat för honom om planerna för resan. Han meddelade Sverige när nyheten om flygkapningen blev känd.

Du har även specialiserat dig på hemslöjdsresor. Kan du berätta lite om det?
Jag har alltid haft ett stort intresse för tyg, kläder sömnad och broderi och det traditionella hantverk inom dessa områden som finns i Kina. Det är intressant vad människor kan åstadkomma med de material som finns att tillgå.

Tillsammans med Per Camenius startade jag med hantverksresor till Kina, först genom Kinaresor sedan via Hemslöjdsresor. Vid ett möte med en grannskapskommitté i Peking så fick jag kontakt med en kvinna vars man var ordförande i hantverksorganisationen för Peking. Detta var början på ett mångårigt samarbete att knyta kontakter med lokala hantverkare som vi kunde besöka under resorna. De som jag arbetade tillsammans med visste vad jag var ute efter och jag fick ofta tips om lokala hantverkare från lokala guider och genom att fråga runt hos mina kinesiska kontakter.
Jag försökte ofta få till stånd ett praktiskt moment under mina resor där deltagarna fick färga, spinna, brodera eller väva i en genuin kinesisk hantverksmiljö tillsammans med arbetarna i fabriken/hantverkshuset. Detta var nog ett av skälen till att hantverksresorna blev så populära. Ett speciellt uppskattat inslag var besöket i ateljén för tillverkning av teater-kläder. Här fick deltagarna sy miniatyrkläder av traditionella scendräkter. Ateljén tillverkade sådana av spillbitar och sålde dem som väggdekorationer. Idén till den workshopen kom när jag praktiserade en vecka i ateljén. Vi gjorde studiebesök där och jag tyckte att det de gjorde var så intressant att jag frågade om jag kunde få vara där en vecka när
jag hade ledigt mellan två resor.

Workshopen blev så populär att idén kunde säljas in till andra rese-arrangörer. Sammanlagt blev det 37 olika hantverksprogram i Kina. Det var vanligt att resenärerna, en stor majoritet av handarbetande kvinnor, kom tillbaka och deltog i flera resor.

Hur många resor har du egentligen genomfört?
Jag har ingen aning om hur många resor som jag har gjort sammanlagt, men det är många. Jag är väldigt tacksam över att ha fått resa så mycket. En stor fördel har varit att jag inte är flygrädd och har lätt att sova på flyget. Under alla mina resor har jag kanske sammantaget inte sett klart mer än högst två hela långfilmer.

Resandet har förändrats under senare tid, hur ser du på det?
Ja, resandet har förändrats kraftigt och det finns en priskänslighet och försiktighet som inte fanns tidigare. Efter pandemin är det i princip bara Rolfs flyg och buss som har regelbundna resor till Kina. Dessa resor är billiga och prisvärda men har mycket lägre marginaler och blir därför mycket standardiserade. Ofta går turen till Peking, Xi’an och Shanghai på tio dagar innan man som resenär åker hem igen.