Systematik, utbredning och utseende Sjögurkor (Holothuroidea) är en klass i djurstammen Tagghudingar (Echinodermata) bland de ryggradslösa djuren. Sjöstjärnor, sjöborrar och sjöliljor tillhör samma stam.

Sjögurkor lever enbart i salta vatten och framför allt på havsbottnarna (fig. 1), där de utgör större delen av biomassan. Upp till 90 procent av alla djur på större oceandjup än 8 000 m är sjögurkor. Några arter har hittats på så stora djup som 10 687 m.

Det finns något mer än 1 100 arter och de är anpassade till olika salthalter och vattentemperaturer. Längs svenska västkusten finns 19 arter och de lever på minst 20 meters vattendjup, vilket innebär kallt vatten och stabil salthalt.

Sjögurkor fiskas runt om i världen för att kokas och torkas innan de exporteras till Kina. Med få undantag är det bara där som man äter sjögurkor. De viktigaste produktionsområdena för ätbara sjögurkor är vattnen utanför den koreanska halvön, kust-områdena i nordöstra Kina och Japanska havet (den del av Stilla havet som ligger mellan Japan och det asiatiska fastlandet). Under 1970-talet producerades ca 1 000 ton torkad sjögurka årligen för konsumtion i Kina. I slutet av 1990-talet hade det ökat till ca 15 000 ton. Idag är mer än tre miljoner människor i världen sysselsatta med fiske av olika arter av sjögurkor.

De flesta sjögurkor har en korv- eller maskliknande form och kan bli upp till en meter långa, men är vanligen kortare. En del arter blir inte längre än några cm. Huden som är läderartad och naken har kraftig muskulatur med inbäddade stav-, hjul- eller ankarformade skelettplattor av kalk (fig. 2).

Fig. 2. Detalj av skelettplattor hos sjögurka.

Mun och anus ligger i var sin ände av djuret. Munöppningen omges av ihåliga tentakler som är utskott av vattenkärlsystemet. Sjögurkorna rör sig med hjälp av vattenkärlssystemets sugfötter eller podier (även kallade ambulakralfötter) som vanligen sitter längs hela kroppen.

Tarmen bildar en slingrande slang som är längre än hela kroppen. I ändtarmen mynnar andningsorganet som består av en eller två vattenlungor med en mängd blodkärl för upptagning av syre. När muskler i ändtarmen dras samman vidgas tarmen och syrerikt vatten dras in till vattenlungorna. När sedan musklerna slappas av dras tarmen ihop och vattnet pressas ut.

Fortplantning och föda
Sjögurkorna är skildkönade och deras könsorgan sitter i spetsen av tentaklerna. De verkar styras av månens faser och tidvattnet, liksom många andra marina arter. Ägg och spermier släpps ut i vattnet vid fullmåne och flyter några decimeter ovanför havsbottnen. Några träffar varandra, en larv bildas och sätter sig fast i botten. Bara en mycket liten andel av larverna blir fullt utvecklade vuxna individer.

Några arter är hermafroditer på så vis att könsorganen under en tid producerar ägg och sedan omedelbart spermier.

Sjögurkorna har en mycket stor regenerationsförmåga och kan alltså återbilda sina organ. Om de utsätts för kraftiga retningar kastar de genom munnen ut både tarm och andra inre organ, som sedan snörs av. På kort tid återbildas sedan dessa.

Många sjögurkor samlar in näring med tentaklerna, ofta genom att utsöndra ett klibbigt slem där små organismer och planktondjur fastnar. Andra arter är grävande och äter sig igenom bottensand och -gyttja och tar till vara den organiska substans som finns där.

Hot och fiender
Sjögurkorna har bara några få naturliga fiender såsom bottenlevande fiskar. Desto större hot är flera asiatiska länders stora intresse för fångst av de vilda populationerna. Sjögurkor används ju både i mat och i traditionell kinesisk medicin. De höga priserna (se ovan) har också gjort tjuvfiske lukrativt. Det har lett till överfiske och gjort att många arter är starkt hotade. I vissa länder råder nu totalt fiskeförbud. Därför odlar man i dag sjögurka i flera asiatiska länder. På en del håll i världen, t.ex. längs kusterna i den mexikanska delstaten Yucatán, har kriminella gäng försökt ta över och kontrollera fisket av sjögurka.

Användning
Sjögurkor som ska användas som mat skördas från små fartyg och torkas före konservering. De ska sedan blötläggas och rensas på sina inälvor innan de kokas eller steks. Ibland kallas sjögurkor som samlats, torkats och tillretts som mat för Bêche-de-mer eller trepang. De vanligaste ätliga arterna är ananas-sjögurka (Thelenota ananas) och rosa och svart sjögurka (Holothuria edulis) (fig. 3 och 4).

Fig. 3. Sjögurka klar att tillredas. Bild från restaurang i Peking.

Förutom som delikatessmat används sjögurkor inom den traditionella kinesiska
medicinen. Även i Japan och Korea anses sjögurka ha positiva effekter på människans hälsa och inte minst som potensmedel och för sårläkning samt mot cancer. Sjögurksextrakt används också som ingrediens i schampo, tandkräm och kosmetika. Enligt American Cancer Society finns dock ingen tillförlitlig vetenskaplig evidens för att sjögurka skulle ha någon effekt vid behandling av cancer, artros eller andra sjukdomar. Sjögurkor har låg fetthalt, lågt kolesterolvärde och innehåller mycket proteiner – 45–60 procent.

Fig. 4. Sjögurka färdig att servera. Bild från menyn på en restaurang i Peking.

I Asien har sjögurkor länge använts som vattenrenare i fisk- och ostronodlingar för att minska den negativa påverkan av miljön och förbättra vattenkvalitén. Näringsämnen som fiskar och skaldjur släpper ut tas upp av alger (tång). Dessutom kan filtrerande djur som musslor, t.ex. ostron, ta upp näring ur vattnet. Som komplement till dessa används sjögurkor eftersom de som sedimentätare tar upp mycket av den organiska substansen som faller till botten. De har alltså stor betydelse i näringskedjan (energiväven) som nerbrytare och kallas ibland ”havets dammsugare”. I Sverige pågår försök med att använda den röda signalsjögurkan som finns naturligt bland annat i Gullmarsfjorden. Det är ett tvärvetenskapligt EU-projekt inom Swedish Mariculture Research Center (SWEMARC) som drivs av Göteborgs universitet vid forskningsstationen i Kristineberg i Fiske-bäckskil. Forskarna i projektet har fått den röda signalgurkan att fortplanta sig i fångenskap, och det har resulterat i befruktade ägg, som har delat sig och börjat växa till nya sjögurkor.

------------------------------------------------------------------------

Anders Edler,
Lund, är Fil.lic. i ekologisk och systematisk Zoologi. Tidigare ordförande i föreningen centralt och i Skåne-avdelningen. Lett ett mycket stort antal resor till alla delar av Kina samt till Vietnam och Kambodja.