När detta nummer når er läsare har Östasiatiska museet åter öppnat efter en längre tids stängning. Det är något att glädjas åt. För oss som tycker att Sverige behöver platser där kunskap om Kina och Östasien förmedlas genom föremål, konst och historia är museets återkomst efterlängtad. Samtidigt finns det anledning till oro. Den stora utställningen med verk av Qi Baishi, en av 1900-talets främsta kinesiska konstnärer, blir inte av efter att samarbetet med den kinesiska parten brutit samman. Än mer bekymmersamt är nedmonteringen av utställningen Kina före Kina. Ett museum med Östasiatiska museets samlingar har en särskild möjlighet, och enligt vår mening också ett ansvar, att låta besökaren möta Kinas långa historia. Förnyelse är nödvändig, men den får inte innebära att den historiska kunskapen och unika föremål trängs undan.

Just förhållandet mellan historia, minne och nutid löper som en tråd genom detta nummer. Det är i år sextio år sedan Kulturrevolutionen inleddes och femtio år sedan Mao Zedong dog. Ingemar Ottosson tar oss tillbaka till åren då det plötsligt blev ”rätt att göra uppror”, då röda garden, massmöten och politiska kampanjer kastade Kina in i ett årtionde vars erfarenheter fortfarande lever kvar. Johan Fresk diskuterar i sin artikel Maos motsägelsefulla eftermäle: statsgrundaren och revolutionären som bidrog till att återupprätta Kina som stormakt, men också envåldshärskaren vars politik orsakade svält, förföljelse och död.

Till detta fogar Christina Nygren ett talesätt med en nästan oväntat träffande anknytning.       Qing yun zhi shang, ”stiga snabbt till den blå skyn”, handlar om en kometkarriär. Under Kulturrevolutionen användes i stället uttrycket ”raket-kader”. Orden förändras, men beteenden och berättelser kan leva mycket längre än de människor som en gång gav upphov till dem.

Kultur är emellertid mycket mer än storpolitik. Elisabeth Mühlhäuser tar oss in i den kinesiska särlingskonstens fascinerande värld och visar hur självlärda konstnärer har skapat vid sidan av de etablerade institutionerna. Vi blicka också tillbaka på Svensk-Tibetanska Skol- & Kulturföreningens stora satsning på 108 skolor och bibliotek – ett projekt som slutrapporterades för tjugo år sedan och som gav tusentals barn bättre möjligheter till utbildning samtidigt som tibetanska hantverkstraditioner kunde föras vidare.

Och Kina kan naturligtvis också förstås genom maten. Bertil Lundahl berättar om Fuchsia Dunlops märkliga väg från BBC och språkstudier till professionell kinesisk kockutbildning och en position som en av vår tids främsta förmedlare av kinesisk matkultur. Matbrigaden stannar närmare hemmaplan och återvänder till gamla Ming Palace, numera Canto Papa vid Mariatorget, där resultatet blir 3,5 drakar.

Museitemat återkommer i Johan Fresks besök på Tokyo National Museum, där de kinesiska samlingarna berättar både Kinas historia och historien om Japans mer än tusenåriga fascination för kinesisk kultur. Slutligen recenserar Kerstin Johansson Lee Chia-yings En bra dag att stoppa huvudet i ugnen, i Anna Gustafsson Chens svenska översättning – en lekfull roman om minne, språk och sanning och samtidigt en ingång till den rika taiwanesiska litteraturen.

Trevlig höstläsning!

Johan Fresk och Christina Nygren                                                                        redaktionen@fokuskina.se