Plötsligt förmörkades himlen och en stormvind drog fram över trakten. Det kejserliga följet iakttog med förskräckelse och häpnad naturens uppror. Men, Kejsaren själv stod lugnt högt uppe på berget och såg hur ljuset återvände och stormen bedarrade. Han såg hur en väldig drake med långt kindskägg sakta sänkte sig ner från himlen. Med bestämda och kraftfulla steg närmade han sig draken och besteg den. Han kallade till sig sina främsta ministrar och skönaste konkubiner. Tillsammans var de 70 personer som följde draken, när den återvände mot himlen.

Året skall ha varit 2598 före vår tideräknings början och platsen berget Qiao i vad som idag är provinsen Shaanxi. Den Gule Kejsaren hade då regerat i exakt ett hundra år. Under dessa tio decennier hade han besegrat sina fiender och sedan lett sitt folk i arbetet med att bygga landet.

Den första striden utkämpade den Gule Kejsaren mot sin halvbror Yan Di. En gång i tiden hade de regerat var sin halva av universum. Men, efter otaliga slag kunde slutligen Yan Di besegras och den Gule Kejsaren blev kejsare över hela universum.

Men, den svåraste fienden var den fruktade Chi You, en jätte med en skalle lika hård som järn.

Chi You var en av åttioen bröder, som alla var över tre meter långa. De hade vassa horn i pannan. Fyra ögon och sex händer. Den Gule Kejsaren var inte så dåligt utrustad han heller. Han hade fyra ansikten, så att han hela tiden kunde blicka åt öster, väster, norr och söder. 

Det var under striderna mot Chi You som den Gule Kejsaren uppfann kompassen, för att kunna ta sig igenom den tjocka dimma fienden lagt ut. Han uppfann också krutet så att han kunde skrämma de fientliga styrkorna på flykten.

Sedan Chi You och så småningom också Den huvudlöse jätten besegrats kunde Kejsaren ägna sig åt mera fredliga sysslor. Han lät sin främste minister utarbeta den första kalendern. Så att folket skulle veta när det var dags att så och när det var tid att skörda. Han kunde också ägna sig åt sina tolvhundra kvinnor. Och, det märkliga var att han kunde tillfredsställa dem alla. Hans hemligheter avslöjas i ”Den Gule Kejsarens samtal med Den enkla flickan”, Kinas första handbok i kärleken svåra konst.

En av hans favoritkonkubiner, den undersköna Lei Zu, lärde folket att odla mullbärsträd och föda upp silkesmaskar.

Vi möter Huang Di, Den Gule Kejsaren, i gränslandet mellan dikt och verklighet. Kanske fanns det en kejsare nära Gula floden redan på 2500-talet. Vi vet att större samhällen bildades mot slutet av stenåldern och rimligen uppstod så småningom större riken. Huang Di är i varje fall den förste kejsare som nämns av de gamla historieskrivarna. Och, det var till Den Gule Kejsaren som den förste Qing-Kejsaren vände sig när han sökte en lämplig regenttitel.

Under mer än två årtusenden har kejsare och deras undersåtar besökt den plats där Den Gule Kejsaren skall ha lagt av sig sin vapenrock innan han besteg den väldiga draken och påbörjade sin himlafärd. Huang Di har hyllats som den kinesiska nationens anfader och än idag ser sig många kineser som ättlingar till den legendariske Gule Kejsaren.

Det var i Den Gule Kejsarens trakter som Mittens rike grundades och den kinesiska kulturen utvecklades. Kanske var det också där tendenserna till isolering från omvärlden och ett ointresse för det främmande uppstod. Mittens rike hade allt och vad barbarer erbjöd var av intet värde. Så sent som i slutet av 1700-talet förklarade den upplyste Qing-kejsaren Qian Long i ett dekret till kung Georg III av England att ”för Ert lands varor har jag intet bruk”. 

Även om stormaktschauvinismen hela tiden har funnits där, har Mittens rike inte alltid stängt in sig bakom murar eller bamburidåer. Under Tang-dynastin förde landet en aktiv utrikespolitik och välkomnade impulser och nya idéer från omvärlden. Det var den tidens ”öppna-dörrens-politik”. Ett flertal utländska legationer fanns i den dåtida huvudstaden. Utländska köpmän trängdes på gatorna. Centralasiatiska affärsmän slog sig ner i Mittens rike och gifte sig med kinesiska flickor. Islam kom till landet. Buddhismen, introducerats redan flera århundraden tidigare, blev en av de stora religionerna.

Även den kristna läran nådde fram. Nestorianska präster följde Sidenvägen fram till Chang’an, som Xian hette på den tiden, och grundade en nestoriansk kyrka. Vittnesbörd om detta finns för övrigt på det nestorianska monumentet som restes år 781. Det här hände alltså långt innan Ansgar hade hittat fram till det då så avlägsna Birka.

Men, chauvinismen och självtillräckligheten har hela tiden funnits där. Och, det tycks som om dagens makthavare mycket medvetet bygger vidare på dess tendenser. Det talas naturligtvis inte om att Kina och det kinesiska alltid är bäst, utan propagandan inriktar sig i stället på att vara patriotisk. Detta går igen i all rapportering från utrikespolitiska händelser till idrottsreferat.

Och, propagandan ger resultat. Det är faktiskt svårt att hitta en kines som sympatiserar med tibetanernas eller uigurernas krav på självbestämmanderätt. Kineserna är ju duktigare och flitigare, så varför skall de bråka i Tibet eller Xinjiang? Förstår de inte sitt eget bästa?

Kina är ju ett mångnationellt land. Förutom han-kineserna, som utgör ungefär 94 procent av befolkningen, finns mer än 50 nationella minoriteter. Många av dessa har eget språk och egna kulturella särdrag. Men, i århundraden har minoriteterna diskriminerats och förtryckts. Idag gäller formellt ett likaberättigande, men i praktiken fortsätter diskrimineringen. Av de rika traditionerna inom folkdans och folkmusik har blivit okänsliga kinesiska scenversioner. Och, föraktet för de ”primitiva” folkgruppernas traditioner är utbrett.

Många kineser, även med god utbildning, hävdar på fullaste allvar att inte bara Tibet och Xinjiang är en självklar del av Mittens rike, utan även Vietnam och Korea. Visserligen har Kina under det senaste århundradet kommit på efterkälken, men det är ett tillfälligt och onormalt tillstånd. När väl Kina återtagit sin självklara ledarposition skall naturligtvis både Vietnam och Korea åter införlivas.

Det som inte är kinesiskt är inte bara främmande och konstigt, det är också sämre. Det är det underliggande budskapet. Den stora begåvningen inom det kinesiska ledarskapet, premiärminister Li Peng, har hävdat att den kinesiska pressen är den mest fria i världen. Och allt tal om att utvidga pressfriheten är i själva verket ett försök att undergräva demokratin i Kina, enligt Li Pengs klara logik.

Diktatur är den bästa grogrunden för diskriminering och chauvinism. Men, kanske har vi själva bidragit till att många kineser anser sig vara förmer än alla andra. Vi har haft våra kineserier både i gammal och modern tid. Och, även idag har vi en tendens att anpassa oss, att inte stöta oss med kineserna. Naturligtvis skall man ta hänsyn till varandra och respektera olika vanor och traditioner

Många är de medlemmar i utländska delegationer som i Kina tvingat i sig både sjögurka och maneter, som faktiskt är både nyttigt och gott, och sköljt ner det hela med kinesiskt brännvin, som är både aromatiskt och starkt men som inte uppskattas av alla. Men dess medlemmar i delegationer skulle aldrig komma på tanken att bjuda en kinesisk delegation på svensk husmanskost. Kineserna tycker ju inte om västerländsk mat! Men, det är just vårt eget vi skall bjuda på. Sitt intill den kinesiske delegationsledare och lägg till honom rikligt med fläsklägg och rotmos. Utbringa den ena skålen efter den andra i Skåne, eller helst Bäska droppar. Och, glöm inte heller at tala om hur nyttigt det är!

Det kinesiska köket är ett av de bästa i världen. Men, det är inte det enda. Den kinesiska kulturen är en av världens främsta, men den är inte den enda. Många kineser har ibland en tendens att glömma dessa enkla fakta. Men, det är än värre om vi glömmer.

Till samma obehagliga underström av patriotism och förakt för andra hör också de artiklar om rashygien som dykt upp i flera kinesiska tidningar. Visserligen är kineserna egentligen bäst men det finns alltför många lytta och halta och efterblivna. Och, det bör man naturligtvis göra något åt.

Ett steg på vägen mot den slutliga lösningen är naturligtvis den moderna gentekniken. Här öppnar sig oanade möjligheter, inte minst på idrottens område. Snart nog kommer kanske den fantastiska löparflickan Du Ping att få sällskap av mänskliga lyftkranar till släggkastare, av simmare med simhud mellan tårna och kanotister utan underkropp. Kanske har vi bara sett början av det kinesiska idrottsundret?

Kanske är det dags för Den Gule Kejsaren att återvända. Nu skulle ännu mer förfärande vidunder an Chi You och Den huvudlöse jätten vänta honom. Men, kanske hans ättlingar själva skapar ett öppnare och mera demokratiskt Kina, utan diskriminering och chauvinism. Och utan Du Ping.