Ganbian niurou, friterat nötkött

Shuizhu yu, vattenkokt fisk 

Wokad äggplanta

Xiangsu ya, väldoftande, krispig anka

I en vacker byggnad från början av förra seklet, i det lilla området mellan det moderniserade Liljeholmstorget och Liljeholmsviken, ligger en kinesisk restaurang som funnits där sedan 2011, och som redan blivit något av en klassiker, vilket föranleder Matbrigaden att göra ett uppföljningsbesök. Restaurang Chong Qings lysande skylt lockar i vintermörkret på den tysta gatan och inne i lokalen är det fart och fläkt. Personalen som tagit emot vår telefonbokning visar oss snabbt till ett bord i en upphöjd del av restaurangen som är avsedd för mindre sällskap, och som är lite avgränsad från resten av lokalen med kontorsskärmar. På bordet står vid varje plats en liten skål med smakrik marinerad gurksallad, som ingår i kuvertet. Vi får genast menyer och konstaterar att den överensstämmer med den meny som finns tillgänglig på hemsidan. I menyn i pappersform finns också en lista på alkoholdrycker som beställs per centiliter (13–25 kronor), men där märkligt nog inga kinesiska starkvaror ingår. Däremot finns den traditionella ölen från Qingdao som håller 4,7 % och som kostar 100 kronor för en flaska på 64 centiliter.

Vi smakar lite på ölen medan vi observerar de övriga gästerna och funderar på vilka rätter som kan vara mest representativa för jättestaden Chongqing. Denna stad, som tidigare var Sichuan-provinsens andra stad, och som nu har blivit en direktstyrd stad med egen status som provins, är hemorten för många av de sichuanrätter som under det senaste seklet har letat sig in i snart sagt alla kinesiska restauranger världen över. Snart kommer också jasmin-te, för 45 kronor, som dock lite otippat serveras i en stor ölsejdel, men detta verkar vara restaurangens signum. Bland dryckerna finns också juicer och läskedrycker samt förutom Qingdao-öl även flera olika svenska och utländska ölmärken på flaska. Därtill finns lättöl och alkoholfri öl. Dessutom finns rött och vitt vin på glas (89 kronor) och på flaska (350 kronor).

Gästerna synes till största delen vara studenter och lokalbor, några med stora tatueringar, men förvånansvärt få personer med asiatiskt ursprung. Stämningen känns glad och uppsluppen, men inte högljudd. I den större delen av lokalen, där det finns möjlighet till större sällskap, finns en bar med ett tak med blinkande kulörta lampor och lite oväntat, ett imiterat noshörningshuvud som sticker ut från väggen. Vi spekulerar i om lokalen innan den blev kinesisk restaurang kan ha varit någon typ av ”sports bar”, eftersom vi också ser en stor TV-skärm på en vägg och en filmvisningsduk på en annan. Som vi förstår hette stället Hakkis hörna, och beskrivs som ett mellanting mellan pizzeria och kvarterskrog. Kort sagt är lokalen inte av det slag som man brukar förknippa med traditionella kinesiska restauranger i Sverige.

Förrätterna på menyn ser inte särskilt lockande ut och vi förvånas över det mycket begränsade utbudet: vårrullar, jiaozi (köttfyllda eller vegetariska degknyten), friterat lökoljebröd, marinerat oxkött och sötsur soppa. Priserna för förrätterna är dock låga: 75 kronor, med undantag för det marinerade oxköttet som kostar 105 kronor. Vi bestämmer oss för att istället satsa endast på huvudrätterna.

Den första rätten blir ganbian niurou, friterat nötkött och purjolök med Chongqing-kryddor för 189 kronor. Rätten serveras med lite rostade sesamfrön på toppen, men utan övriga dekorationer. Detta är ett genomgående drag, och känns hemtamt och genuint. Det är sällan elegant dekorerad mat och utsökt smak går ihop i det kinesiska köket, även om det naturligtvis förekommer i de högsta prisklasserna, men inte alltid ens där. Köttet är krispigt på ytan och mört inuti, och den klibbiga såsen är mycket välsmakande. Bland övriga nötköttsrätter på menyn märks wokad oxfilé med kummin, vilken enligt Matbrigaden med tanke på kryddningen, nog hellre borde ha tillagats på lamm. Dessutom finns wokad oxfilé med sichuanpeppar, den klassiska vattenkokta oxköttsgrytan, det vill säga ”mycket starka” enligt sichuanesisk matterminologi, wokad biff med svartbönsås och mala xiangguo, wokad biff med kyckling och tigerräkor. Priserna ligger i spannet 189-268 kronor.

Bland kycklingrätterna väljer vi en klassisk palatsväktarkyckling, gongbao ji. Kycklingbitarna är stora och möra, och i rätten märks förutom de obligatoriska jordnötterna, röd och grön paprika samt zucchini. Smaken är väl avvägd och uppskattas av samtliga i Matbrigaden. Under rubriken kyckling/anka finner vi också klassikern lazi ji, krispig, friterad kyckling med vitlök och torkad chili, yaoguo ji, kyckling med cashewnötter, culiu ji. Wokad kyckling med chili och vitlök i en sötsur sås, samt friterad kyckling med sötsur sås, idel standardrätter, samtliga till priset 179 kronor.

Ankrätterna är något dyrare, 195 kronor, och eftersom en av recensenterna är förtjust i Peking-anka väljer vi väldoftande krispig anka, xiangsu ya, som beskrivs som ankfilé med friterade pannkakor, kinesisk vårlök, gurka och hoisinsås. När rätten väl kommer in är fatet täckt av oljedrypande, hårda kakor, som mest påminner om friterat lökoljebröd. Under detta döljs hårdfriterade ankfiléer som mest smakar gammal frityrolja. Eftersom brödet är hårt kan inget rullas in, och det känns lite oklart hur rätten är tänkt att ätas. Matbrigaden konstaterar samfällt att denna rätt bör undvikas och att någon av de andra tre ankrätterna på menyn, Sichuan ya, wokad ankfilé med grönsaker och sichuanpeppar, ganguo ya; wokad ankfilé med sichuanpeppar, blekselleri, ingefära och sichuan-kryddor; eller donggu ya, wokad ankfilé med kinesisk svamp, nog kunde ha varit ett mer lyckat val.  

Under rubriken fisk och skaldjur, där priserna går från 179 till 195 kronor, väljer vi en shuizhu yu, vattenkokt fisk, som beskrivs som fiskgryta med böngroddar, isbergssallad, vitlök, chili och sichuankryddor. Förvisso låter beskrivningen lite märklig om man känner till rättens klassiska form. Rätten serveras helt utan den yta täckt av flytande röda pepparfrukter som brukar vara rättens kännetecken, men fiskbitarna är ordentligt tilltagna och smakar riktigt gott. Böngroddarna och isbergssalladen är hopkokta i såsen. Andra rätter i denna kategori är friterade räkor med sötsur sås; friterade tigerräkor med vitlök, chili och ingefära; wokade tigerräkor med sichuansås, chili, vitlök och ingefära; marinerade kinesiska grönsaker med pangasius-filé; och wokad bläckfisk med sichuanpepparsås.
Bland fläskrätterna fastnar Matbrigaden för den gamla klassikern fiskdoftande köttstrimlor, här kallad yuxiang zhu, med beskrivningen: wokat strimlat fläsk i en sötsur sås. Hos en i sällskapet går tankarna direkt till matutbudet i gränderna i 1980- och 1990-talens Peking. Smaken och mustigheten är densamma, och maträtten känns mycket lämplig för en kylig vinterdag.

Restaurangen har ett ordentligt utbud av vegetariska rätter som wokad paprika med sötsur sås, wokade gröna bönor med vitlök och chili; krispig friterad tofu med jordnötter i en gongbao-sås; fiskdoftande äggplanta, yuxiang qiezi, här beskriven som wokad äggplanta med chili, vitlök och sötsur sås; jiachang doufu, wokad tofu med grönsaker, en klassiker inom kinesisk husmanskost; mapo doufu, den koppärriga kärringens bönost, med beskrivningen ”traditionell sichuanrätt med tofu, chili och fermenterad bönsås”; vegetariska jiaozi (tio dumplings); qincai dougan, wokad tofu med blekselleri, torkad chili och sichuanpeppar; och donggu caixin, wokad pakchoi med shiitakesvamp. Efter visst övervägande får en av Matbrigadens medlemmar sin vilja igenom och väljer sin favoriträtt, fiskdoftande äggplanta. När rätten bärs in känns den nästan som en dubbel portion. Här har det inte sparats på vare sig äggplanta eller olja, och rätten känns genuin, om än mer återhållsamhet med oljan hade varit att föredra. Smaken är god, men det känns som om något fattas, och det dyker upp en misstanke att den fläskfärs som brukar ingå i receptet har tagits bort utan att ersättas med någon annan ingrediens som hade kunnat tillföra umami. På restauranger såväl i Stockholm som i Kina finns vegetarisk fiskdoftande äggplanta med en helt annan mustighet. Samtliga vegetariska rätter har priset 179 kronor.

Mot slutet av menyn finns kategorin nudlar och dumplings och där återfinns dandan mian, hemgjorda nudlar med stark sås och grönsaker; jiaozi (vegetariska och med köttfyllning); xia chao mian, nudelwok med räkor och grönsaker; samt hongyu dumpling, kryddiga Sichuan-dumplings i röd olja. Vi försökte beställa dandan-nudlar, men dessvärre var denna rätt slut för dagen, så vi beslöt oss för att nöja oss med ris.

På menyn finns också Sichuan Hot Pot för 279 kronor per person, men eldgrytan behöver beställas en dag i förväg. Denna rätt innebär en gryta med het välkryddad buljong i vilken man själv kokar grönsaker, kött, fisk och skaldjur, men då Matbrigaden denna gång ville fokusera på den ordinarie à la carte-menyn föll detta alternativ bort.

Portionerna är rejält tilltagna, men det finns naturligtvis möjlighet att ta hem överbliven mat i plastlådor. Ris ingår i måltiden och en stor skål fylls på när det behövs. Först får vi tallrikar, men när vi säger till kommer servitören genast med lagom stora plastskålar.
Den enda dessert som finns på menyn är friterad banan med glass, och det känns som den bara måste få följa med från det traditionella kinesiska restaurangkonceptet i Sverige. I Chongqing är det nog ingen som har hört talas om denna kombination.

Det är inte så lätt att tilldela restaurangen ett väl avvägt antal drakar, eftersom den å ena sidan är genuin, men å andra sidan saknar lite av den finess som alltmer kommit att prägla det kinesiska köket under de senaste decennierna. Förvisso en lämplig restaurang om man vill återuppleva matglädjen på de små familjerestaurangerna i Pekings gränder i början 1990-talet, men maten präglas av för stor likriktning i smak och textur samt en alltför dominant smak av frityrolja för en mer sofistikerad matupplevelse. Till slut bestämmer sig Matbrigaden för tre drakar, ”Gott! Värt ett besök men med vissa brister”, och det är sannerligen inget fel på personalens vänlighet och den snabba och smidiga serveringen.