Restaurang Hongkongs två ansikten



Restaurang Hong Kong skriver på sin hemsida att den är den första kinesiska restaurangen i Stockholm och öppnades 1963. Här serveras rätter och specialiteter från olika regioner i Kina, som Sichuan, Sydkina/Hongkong liksom Pekingområdet, som till exempel Pekinganka (1 840 kr för fyra personer, beställes 2 dagar i förväg). Lokalen är stor och luftig och särskilt inbjudande under dagtid men de gånger Matbrigaden varit där har det varit glest mellan gästerna under kvällstid.

Vid ett sådant tillfälle upptogs ett stort runt bord av ett kinesiskt sällskap och Matbrigaden upptäckte att maträtter som inte fanns på den meny vi fått att beställa från, som till exempel favoriträtten Mapo doufu, fanns på de kinesiska gästernas bord. Det visade sig att restaurangen har två versioner av meny att beställa från, en för alldagliga gäster (som kanske inte förväntas ha kunskaper om det kinesiska köket) och en för kineser och andra initierade. Eftersom vår måltid redan var avslutad nöjde vi oss med att fråga om detta och förhöra oss om hur man skulle få tillgång till den mer genuina menyn och fick till svar: "Den menyn lämnar vi bara ut till gäster som speciellt frågar efter den. Annars skulle det bli för mycket arbete för kockarna i köket". En sådan brist på servicekänsla och hantverksstolthet var mycket anmärkningsvärd. Särskilt som Matbrigaden inte varit särskilt tillfreds med de rätter som serverats medan det kinesiska sällskapet tyckts högeligen uppskatta rätterna de serverats. 

Vid senaste besöket bad Matbrigaden att få beställa från den ”kinesiska menyn” och fick ett ironiskt svar: ”Kan ni verkligen förstå kinesiska och kinesisk mat?”. När vi insisterade kom kyparen med en annorlunda meny, skriven på kinesiska, svenska och engelska. Där fanns även de kinesiska rätter som vi efterlyst på den ”svenska” menyn. Detta ointresserade förhållningssätt förvånade oss mycket och gjorde oss inte helt positiva till restaurangen och dess tilltal till gästerna. De gäster som vill njuta av mer genuint kinesiskt kök uppmanas därför att begära den ”kinesiska menyn”.

De rätter som Matbrigaden tidigare ätit har prismässigt legat på medelnivå och smakmässigt ofta hållit sig nära en anpassning till svensk mathållning. Dumplingar (93 kr för tre) med grönsaks- eller fläskfyllning, är förvånansvärt smaklösa, precis som Pekingsoppan (87 kr), som trots att den anges som stark uppvisar en platt smakpalett. Stekt biff med svartpeppar (185 kr) beskrivs också som stark i menyn men smakar mer som svensk strimlad biffstek. Den rätt som kommit närmast en kinesisk smaksensation är Stekt anka Szechuan (258 kr) medan Rödtungsfilé à la Hongkong mer liknar en vanlig svensk fiskrätt.

Vid besöket då rätter beställdes från den ”kinesiska” menyn blev Matbrigadens smaklökar, som är inställda på det genuina kinesiska köket, något mer tillfredsställda. Där fanns t.ex. Crispy Duck (195 kr), Biff- och äggsoppa (98 kr), Sötsura revbensspjäll (185 kr), Kung Po-kyckling (185 kr), Stekta jätteräkor (245 kr) samt den efterlängtade Mapo doufu (205 kr).

Grundat på den upprepade nonchalans som visades av serveringspersonalen ger Matbrigaden Restaurang Hong Kong betyget två drakar, även om rätterna som beställdes från den ”kinesiska” matsedeln kunde vara värda en drake till.