/
Välkommen till sommarnumret av FokusKina!
/ Redaktörens tidigare sidor / FokusKinas tidskrift

Välkommen till sommarnumret av FokusKina!

Kina fortsätter sina drakoniska nedstängningar och masstestningar för att om möjligt stoppa varje fall av covid-19. För många Shanghaibor har vardagen under våren varit svår och många har tyckt sig på väg att kvävas ”i ett hus av järn”. Vardagslivet har satts på paus och många av de personer som satts att utkräva efterlevnad av restriktionerna har visat sig både okänsliga och inkompetenta. Samtidigt som den kinesiska ledningen blir allt mindre benägen att lyssna på kritik. Kontakterna försvåras inom landet och resorna till utlandet har minskat till en rännil under pandemin. Kina har slutit sig mot omvärlden.

Det ter sig därför som en ödets ironi att Kina just nu upplever en av sina ”romanser” med Ryssland. Relationerna mellan dessa båda stormakter genom historien diskuteras av Ingemar Ottosson. En pendang till storpolitiken under 30-talet är Ingemar Dahlstrands skildring av sitt liv som ”SKF-barn” i Japan och Kina under 1930- och 40-talen, med en rysk touche på slutet. Det intressanta är hur mycket vardag som fanns i ett dramatiskt historiskt skede. Vardagen, efter kriget mot Japan 1937–45, skildras i Vår i en liten stad från 1948 i Elisabeth Mühlhäusers recension av Kinas bästa film genom tiderna.

Kinas intresse för metaller och räckvidd i Arktis analyseras av Patrik Andersson som påminner om att man inte alltid kan betrakta Kina och kinesiska företag som en enda samordnad aktör. Kanske kommer det nya partnerskapet mellan Kina och Ryssland leda till en än snabbare exploatering av Arktis?

Hur vardagen gestaltar sig för den enskilda medborgaren kommer också att spegla hur denna kommer att agera och visa sin lojalitet eller inte mot de styrande. Om makthavarna uppträder som i numrets talesätt introducerat av Christina Nygren, och därför uppfattas som illistiga och opålitliga kommer folk att agera därefter och bete sig precis så som chauffören i den tänkvärda avslutningen på novellen av Na Yu.

Abdushukur Muhammats beskrivning i Mitt namns tragedi av sina vedermödor för att återfå sitt namn både i Kina och Sverige är ett exempel på den lilla människans möte med byråkratin. Det är naturligtvis en västanfläkt mot ögonvittnets gripande skildring i Sommarläsningen av det ”hus av järn” som byggts upp i lägrens Xinjiang.

I Sverige har restriktionerna lättats och vi kan åter ta del av vardagens möjligheter. Det låter enkelt men när vi varit berövade chansen har vi märkt vad vi saknat. Det kan vara ett så enkelt nöje som att handla mat och tillaga en festmåltid för familj och goda vänner. 





Gör slag i saken och pröva gärna Christina Nygrens recept på revbensspjäll, selleri och nötkött eller gå ut på restaurang igen, även om just Matbrigadens krogbesök denna gång inte var så lyckat. I Kina står ibland orm på menyn och om detta kräldjur har många starka känslor. Lär dig lite mer om ormen i allmänhet och i Kina i synnerhet i Anders Edlers artikel. I väntan på nästa kinabesök kan man drömma sig bort till ett av landets mer avlägsna hörn i Kerstin Anderssons bild av den vävande Yao-kvinnan.

Författarna har genom historien varit viktiga skildrare och väckarklockor i det kinesiska samhället. Marja Kaikkonen påminner om den storslagna romanen Jin Ping Mei som i fantastisk detalj beskriver den sena Mingtidens köpmannaklass. Detta mastodontverk finns nu i en ny dansk översättning. Lennart Lundberg lyfter fram Lu Xun som en förkämpe för det moderna och kritiker av de fel och brister som behöver åtgärdas. Hans noveller är fast rotade

i vardagen och hembyn, men för Lu Xun var det också självklart att ta intryck från och lära sig av länder och kulturer utanför Kina. Det är viktigt för ett land att ta vara på sina författare och poeter och ta till sig deras insikter, när författare drivs i exil, som Bei Dao och Yang Lian, påminner oss Kerstin Johansson i sin recension om den farliga förlusten för Kina. Bei Daos tankar om en poets väg tillbaka kan kanske också gälla för ett land? 

”– vägen tillbaka är alltid längre än villovägen bort” Bei Dao 


God läsning önskar redaktörerna                                
Christina Nygren och Johan Fresk
redaktionen@fokuskina.se