Vi möter dem på marknader och i varuhus. På flygplatsen ser vi dem med sina väldiga balar till bagage. Ryssarna har blivit ett allt tydligare inslag i den kinesiska huvudstadens stadsbild. De köper allt från gem och cigarettändare till tröjor och tyger. Ett problem för de ryska entreprenörerna har varit att hitta något att sälja. Den ryska vodkan har inte haft någon strykande åtgång. Den kinesiska är ju nästan lika bra och dessutom mycket billigare. Men, så hittade de ryska köpmännen en verklig bristvara i Kina, nämligen sällskapshundar.

Plötsligt började tågen från Moskva at vara kraftigt försenade. Kinesiska tullare vid gränsen hittade små ynkliga hundvalpar instoppade i innerfickor och portföljer. Medpassagerarna på Transsibirienexpressen till Peking klagade på att det luktade hund i kupéerna. Men, pekingborna fick sina hundar.

Det har under flera decennier rått ett generellt förbud mot att ha hundar i de kinesiska städerna. Förbudet infördes redan i början av 1950-talet. Myndigheterna tyckte väl inte att man borde ha sällskapshundar, när det knappt fanns mat till människorna. Hundar blev så sällsynta att ordet ”hund” nästan försvann ur språket. Såg man någon enstaka gång en hund, brukade barnen ropa: Vargen kommer!

När levnadsstandarden så småningom höjdes, levde det gamla hundförbudet vidare. Delvis berodde det på att rabies varit ett stort problem. Än idag dör tusentals människor i Kina i rabies. Bara i pekingområdet avled förra året ett trettiotal människor efter att ha blivit hundbitna. Så, ser du en kringstrykande byracka, bör du snabbt utrusta dig med en käpp eller sten. Hundarna brukar förstå budskapet.

Numera ser man allt fler sällskapshundar i de kinesiska städerna. Det har till och med blivit mode bland unga damer att hålla sig med hund. Myndigheterna försöker att vaccinera alla hundar och till och med vid den rysk-kinesiska gränsen finns det numera veterinärer som tar hand om smuggelgodset.

Men, hundar har det förstås alltid funnits i Kina. Uppe i den nordöstra delen av landet har det länge funnits farmer, där man föder upp hundar för den fina pälsens skull. Köper du en kinesisk pälsmössa i Sverige är chansen eller risken stor att det är en hundmössa du fått tag på. Längre söderut behöver hundarna inte bli mössor utan hamnar istället på matbordet. Där föder man upp speciella hundraser, som är kända för sitt välsmakande kött. Hundkött är egentligen en koreansk specialitet och är typisk vintermat. När man äter det blir man varm inombords och det sägs vara välgörande, i synnerhet för män.

Går vi tillbaka i tiden finner vi bättre villkor för de kinesiska hundarna. Pekinesern, som numera renavlas i Europa och USA, har sitt ursprung i Kina och kan spåras ända tillbaka till Tang-dynastin. Lika gammal är också ”lejonhunden” chowchow med sin blåa tunga.

Den kanske största hundvännen i Kinas historia är kejsar Ling Di som regerade omkring 170 e Kr. Inget var gott nog för hans favorithundar. De utsågs till och med till ämbetsmän och fick bära den officiella hatten som ett tecken på sin värdighet. Speciella gardessoldater eskorterade dem när de skulle ut och rastas.

Även den sista änkekejsarinnan Ci Xi var en stor hundvän. Hon vårdade ömt sina palatshundar, som säkert hade det bättre än de flesta människor vid hovet. Hon ställde upp strikta regler för hur djuren skulle se ut för att få vara med i den kejserliga kennelklubben. ”Ögonen skall vara stora och lysande”, dikterade Ci Xi, ”ansiktet svart och öronen skall likna krigsdjonkens segel.

Den sista änkekejsarinnans liv måste för övrigt vara ett av de märkligaste kvinnoödena i Kinas långa historia. Och, man kan inte undgå att fascineras över denna kvinna, som med sin list och förslagenhet och sin skönhet kom att dominera landet i flera decennier.

Hennes flicknamn var Yehonala och hon föddes 1835 vid en av de dammiga gränderna öster om Förbjudna staden. Hennes far var en tämligen misslyckad ämbetsman, men släkten var rik och mäktig. År 1852 tog hon de första stegen mot makten. Det året sökte hovet efter unga vackra manchuflickor som skulle behaga kejsar Xianfeng. Yehonala var en av många flickor som anmälde sig och en av de få som blev utvald.

Den unga Yehonala lyckades väl och drog snart till sig kejsarens blickar. Snart upphöjdes hon till kejserlig konkubin och två år senare födde hon kejsaren en son. Men, hon var ännu inte rikets första dam. Det var naturligtvis kejsarens barnlösa hustru, som bar titeln ”Den östliga kejsarinnan”. Yehonala fick snart titeln ”Den västliga kejsarinnan” och hon var nu den mäktigaste kvinnan bakom draktronen.

Ci Xi intrigerade med de mäktiga eunuckerna och manövrerade allt skickligare i det korrupta hovet. När kejsaren dog såg hon till att tänkbara efterträdare röjdes ur vägen och kvar fanns bara hennes son, som då var helt ung. Från 1862 till 1873, då gossen nådde myndig ålder, kunde Ci Xi regera bakom kulisserna. När den unge kejsaren väl blev myndig fick han inte regera länge. Efter några år insjuknade han i smittkoppor och efter ett gräl med modern hittades han död i sin säng. Hans unga änka var med barn och kunde eventuellt väntas nedkomma med en legitim tronarvinge. Men, före sin nedkomst gick även hon ur tiden.

Änkekejsarinnan genomdrev nu att henens fyraårige systerson sattes på tronen. Hon kunde alltså påbörja en ny lång förmyndarregering med hjälp av sin förtrogne, övereunucken. Systersonen tog intryck av kraven på förnyelse och förändring, men när han vid myndig ålder försökte reformera riket, omyndigförklarades han av änkekejsarinnan och sattes i husarrest.

I november 1908 dog äntligen den gamla änkekejsarinnan. Dagen innan hade den maktlöse kejsar Guangxu ävenledes fått lämna det jordiska. På sin dödsbädd utnämnde Ci Xi en liten gosse vid namn Pu Yi till kejsare. Han var brorson till den döde kejsaren och han kom att bli landets siste kejsare.

Listan över den sista änkekejsarinnans missdåd kan göras lång. På sin dödsbädd skall hon ha hemsökts av hemska syner och alla de som hon bragt om livet gick igen. Men, hon var trots allt en viljestark och vacker kvinna. Och, hon var en stor djurvän.

Steget från de kinesiska hundarna till lejon är faktiskt inte så långt. De väktarlejon i sten och brons som möter oss utanför maktens boningar påminner inte så lite om kinesiska tempelhundar. Några riktiga, vilda lejon har aldrig funnits i Kina. De första lejonen som kom dit var förmodligen de som sändes som gåva av en persisk kung till Han-kejsaren Zhang Di, som regerade under det första århundradet. Och, dessa ståtliga djur i den kejserliga zoologiska trädgården måste ha imponerat på kinesiska konstnärer. Snart nog börjar lejon dyka upp vid sidan om den gröna draken och den vita tigern som symboler för värdighet och lycka.

Några av de ståtligaste väktarlejonen hittar vi i Förbjudna staden. Och, här hade de inte bara till uppgift att vakta de kejserliga boningarna, utan skulle också enligt folktron rapportera till himmelen vad som försiggick bakom de stängda portarna. Lejonhannen har alltid en boll under ena tassen, en boll som samlade upp det sekret som kom ut lejonets klor. Och, det här sekretet skulle enligt de gamla legenderna innehålla livselixiret!

Ingen bro har så många lejon som den berömda Marco Polobron i den sydvästra utkanten av Peking. På brons balustrader finns hundratals lejon. Enligt en gammal föreställning får man emellertid inte räkna lejonen. Om man skulle göra det, kommer alla att försvinna. Kanske är de 485. Kanske 490. Ingen vet säkert, eftersom lejonen finns kvar.

För buddhister blev lejonet ett närmast heligt djur. I flera tempel kan man se lejon som överräcker blommor till Buddha. Lejonet var under kejsartiden också en symbol för tapperhet och kraft och broderades därför på hovdräkten för militära ämbetsmän av andra graden. Men, vi skall ändå inte förledas att tro att lejonet är djurens konung. I Kina är det tigern som är den obestridlige härskaren.

Lejonet saknas av naturliga skäl i den traditionella djurkretsen i den gamla kinesiska almanackan. Men, hunden är däremot ett av de tolv årsdjuren. Den var i gammal tid en symbol för ärlighet och lojalitet. Att möta en hund ansågs som ett tecken på framtida välgång. Och, den som är född i hundens tecken har gott omdöme och goda förutsättningar att bli rik.

Med nya tider kommer nya värderingar. Kanske blir hunden även i Kina människans bästa vän och inte bara mat eller mössa.