Bara en gång i historien har kinesiska föräldrar önskat sig döttrar i stället för söner. Det var under den sjunde Tang-kejsarens regeringsperiod, under den tid då den undersköna Yang Yuhuan förde befälet inom hovet.

 Den tragiska kärlekshistorien om kejsaren och hans vackra konkubin har alltsedan Tang-dynastin fängslat och upprört kineserna. De stora poeterna har prisat Yang Yuhuans skönhet och beskrivit den kärlek som blev en kärlek till döds.

Många dramatiska händelser i denna kärlekssaga utspelade sig i Huaqing, de berömda varma källorna vid foten av Svarta hingstens berg några mil väster om Xian.

Yang Yuhuan föddes år 718 i den lilla staden Huayin inte långt från huvudstaden Changan, våra dagars Xian. Det berättas att den natt då hon föddes, upplystes himlen av en meteor. Det regnbågsfärgade ljuset föll in på bädden där den nyfödda flickan låg. Jorden tycktes rämna under väldiga åskdån.

Den uppskrämda modern tydde himlafenomenet som ett illavarslande tecken och ville omedelbart göra sig av med flickebarnet. Men, fadern, son lägre ämbetsman i provinsen, menade att det himlen berättade var i stället att barnet en dag skulle nå rikets yttersta make. Hans förutsägelse skulle gå i uppfyllelse, men han fick själv aldrig uppleva den dagen. Han dog medan flickan ännu var helt ung.

Änkan och lilla jaderingen, som blev flickans namn, flyttade in till huvudstaden och togs omhand av en välbeställd släkting. Vid sexton års ålder hade Jaderingen fått en god utbildning. Hon kunde taktera den kinesiska lutan och hon kunde sjunga behagfullt. Men, det var hennes skönhet som gjorde henne känd i huvudstaden.

Snart nog började det talas om den unga flickan på marknader och torg. Hennes hy var som jadestenens släta yta. Hennes ögonbryn var lika välformade som pilträdets grena. Och, ingen man förblev oberörd inför hennes ögon och leende.

Ryktet om hennes skönhet nådde så småningom också fram till hovet och till kejsaren. Året var 735 när Jaderingen flyttade in i palatset. Hon kom som hustru till kejsarens artonde son, men snart nog fanns hon vid kejsarens sida. I det kejserliga hovet fanns på den tiden tre tusen vackra kvinnor. Men, från den dag då Jaderingen steg in i kejsarens sovgemak, existerade inga andra kvinnor i hans liv. Den duglige och kulturintresserade kejsaren förvandlades över en natt till en njutningslysten despot. Som försakade allt för den vackra Jaderingen. Och, snart hade hon blivit Yang Guifei – Den kejserliga konkubinen Yang.

På den första dagen i den tionde månaden brukade kejsaren och hans följe lämna Changan för att söka förströelse och vederkvickelse vid de varma källorna i Huaqing. Till Yang Guifeis ära byggdes nya palats och paviljonger. Hon badade dagligen i det mineralrika vattnet. Och efter badet torkade hon sin vackra kropp i den milda luften i ”Den bortflyende frostens paviljong”.

Kejsaren njöt och rikets affärer föreföll honom allt mindre angelägna. Det viktigaste var att behaga den med åren allt fylligare och allt mer lynniga konkubinen. Yang Guifeis position innebar enligt kinesisk sed att också hennes släktingar gynnades. Familjens makt blev allt större och folket i huvudstaden fruktade de arrogante medlemmarna i Yang-familjen. Brodern, yang Guozhong, blev så småningom till och med premiärminister och gick ur tiden som den sämste ministern i landets långa historia.

Misskötseln av landet skapade upprorsstämning. Folket tyngdes av allt svårare skatter och bland befälhavarna växte missnöjet. Under ledning av An Lushan inleddes ett uppror som skulle komma att kosta miljoner människor livet.

Upprorsarmén mötte föga motstånd. Den en gång så starka kejserliga armén hade försoffats i takt med hovets förfall. Snart stod det klart att kejsaren måste fly från sin huvudstad. I sällskap med sin älskade konkubin, några av hennes släktingar och några ministrar smög sig kejsaren ut genom stadsporten eskorterad av soldater ur det kejserliga elitgardet. Sällskapet tog sin tillflykt till de västra regionerna.

Men, det dröjde inte länge innan soldaterna gjorde myteri. De stod inte ut i detta ogästvänliga och karga landskap. Yang Guifeis systrar mördades, liksom den oduglige premiärministern. Och som om inte detta var nog, krävde de att också den kejserliga konkubinen själv skulle sona landets olyckor med sitt liv.

De lyckades övertyga kejsaren om att detta var enda sättet att rädda kejsardömet. Soldaterna förde bort Yang Guifei till ett gammalt päronträd vars grenar böjdes sig ut över vägen- De gav henne ett band av siden och tvingade henne att ta sitt liv.

Så slutade Jaderingen sina dagar. Kinas vackraste ansikte kunde inte längre förföra och förgöra. Tang-dynastins storhetstid var förbi. Kejsar Xuan Zong framlevde sina sista dagar i skuggornas och minnenas rike.

Av palatsen och paviljongerna från Tang finns idag inget bevarat. Men, fortfarande porlar det varma hälsobringande vattnet fram under tårpilarnas grenar vid foten av Svarta hingstens berg. Och, minnet av kejsarens kärlek till den vackra Jaderingen är för alltid bevarat i dikter och operor.

Det har funnits många andra berömda konkubiner i Kinas långa historia. Deras skönhet och ryktbarhet skildas än idag i filmer och skådespel. Och, där kan vi möta Xiang Fei, ”Den väldoftande konkubinen”.  

Om den store Qing-kejsaren Qian Long brukade man säga att han hade allt han kunde önska sig. Men, i Centralasien fanns något som han ändå hett eftertraktade. Det var den vackra hustrun till en upprorsledare i Kashgar. Xiang Fei, som var hennes namn, var krigsfånge hos en sultan i vad som idag är Afghanistan. Ryktet om hennes skönhet hade nått fram till hovet och Qian Long gav order om att hon skulle föras till det kejserliga palatset i Peking.

Xiang Fei nådde efter många strapatser slutligen den kinesiska huvudstaden. kejsaren med en blick ens. Alla som såg henne hänfördes av hennes skönhet och kejsaren blev djupt förälskad i den stolta kvinnan.

Dag efter dag uppvaktade Qian Long Xiang Fei, eller ”Den väldoftande konkubinen” som hon kom att kallas. Men, alla hans ansträngningar var förgäves. Den obesvarade kärleken tärde på kejsaren, Han magrade och visade allt mindre intresse för statens angelägenheter.

Den gamla änkekejsarinnan och Qian Longs egen kejsarinna följde med intresse utvecklingen och väntade svartsjukt på det rätta tillfället. När vintersolståndet närmade sig såg de sin chans. Den kejserliga plikten gjorde att Qian Long nu måste lämna sin älskade och bege sig till Himmelens tempel för det årliga offret. Så snart kejsaren lämnat Förbjudna staden lät hans mor döma ”den väldoftande konkubinen” till döden. Anklagelsen var att hon hotade kejsarens liv. När kejsaren återvände fann han Xiang Feis döda kropp i ett litet rum i den nordvästra delen av Förbjudna staden. Snaran om hennes hals var fortfarande hårt åtdragen. Hon begravdes ute vid Östra Qing-gravarna och man kan än idag se hennes obetydliga sten intill kejsar Qian Longs mausoleum. Rummet där hon mördades förseglades av kejsaren och öppnades inte förrän 1883, då änkekejsarinnan Ci Xi lät renovera de västliga hallarna inför sin 50-årsdag.

Familjebanden var viktiga i det gamla Kina. Den vackra konkubinen Yang Guifei kunde ju se till att hennes bror blev premiärminister. Och, familjebanden är viktiga än idag. Yang Guozhong ansågs länge som den mest oduglige ministern i Kinas historia men har på senare år fått konkurrens av landets nuvarande premiärminister Li Peng.

Li Peng har en lysande karriär bakom sig. Han var den sämste studenten på det tekniska universitet i Sovjetunionen där han studerade i sin ungdom. Men, med sin bakgrund och sina familjerelationer gick han ut med höga betyg.

Hemma i Kina fortsatte karriären med det ena misslyckandet efter det andra. Det var han som var ytterst ansvarig för kärnkraftsbygget i Daya Bay, nära Hong Kong. Bristfälliga förberedelser gjorde att hela grunden för bygget fick gjutas om. Men då hade Li Peng redan stigit i graderna. Och idag är han alltså premiärminister.

Men, med lite hjälp av släkten kommer man långt. Li Pengs far var en av de ”revolutionära martyrerna” och lille Li adopterades av ingen mindre än premiärminister Zhou Enlai. Och med den bakgrunden kan man nog vara hur dum som helst.

Nationella folkkongressen och partiets centralkommitté är en samlingsplats för söner – och ibland också döttrar – svågrar och svärsöner till de gamla makthavarna. Man ser om sitt hus och tänker på de sina. Och man glömmer inte gamla snedsteg.

Li Tieying är en av de yngre krafterna i partiets politbyrå, den inre maktkretsen. Officiellt är han son till Li Weihan. Men han har också en ”speciell relation” till patriarken själv, Deng Xiaoping. I sin gröna ungdom innan han gav sig ut på Långa marschen, levde nämligen Deng tillsammans med Lis mamma. Och, resultatet blev alltså en ny makthavare.

För några år sedan skulle nästan alla turister i Peking åka till en konsthantverksinrättning med namnet ”Den vita påfågeln”. Det var ingen märklig affär och det var alltid lika förbryllande att se dessa mängder med turistbussar. Men, påbud hade utgått. Påfågeln drevs nämligen av en av den mäktige partibossen Bo Yibos söner! Så småningom slapp turisterna ”Den vita påfågeln”, eftersom den välartade sonen istället blivit chef för Tourism Administration. Nu har han insett var de stora pengarna finns och har i stället öppnat en konsultfirma. Med sina goda kontakter och med lite mer hjälp av pappa kommer det säkert att gå bra!

Så bra gick det däremot inte för Chiang Kai-shek, åtminstone inte vid Svarta hingstens berg lucianatten 1936. Det var då det omtalade Xian-intermezzot ägde rum. Och återigen var det Huaqing som var skådeplatsen för dramatiska händelser.

Året var alltså 1936 och kommunisterna hade förflyttat sina trupper upp till Yanan, norr om Xian. Mao och hans bundsförvanter sökte få till stånd samarbete med Guomintang, som leddes av just Chiang Kai-shek. Men, han framhärdade i sin inställning. De framryckande japanerna liknade han vid ”ett benbrott”, medan kommunisterna var ”en cancersvulst på Kinas kropp”.

Men inte alla inom Guomintang delade hans åsikt. En växande opposition krävde att man skulle bilda en gemensam front med kommunisterna mot japanerna, som ryckte allt längre in i landet. När man inte lyckades övertyga Chiang Kai-shek med argument, bestämde två generaler, Zhang Xueliang och Yang Hucheng, att ta saken i egna händer.

Luciamorgonen 1936 ryckte styrkor ur de båda generalernas arméer tyst och försiktigt fram mot Chiangs tillfälliga nattläger ute vid Huaqing. Den store ledaren skulle gripas och tvingas till förhandlingsbordet. Men, just som styrkan skulle ta sig in, brann ett vådaskott av. Chiang vaknade och flydde. Barfota och utan både glasögon och löständer försökte han komma undan. Men, i snön och kylan blev han ett lättfångat byte.

Förhandlingar inleddes med kommunisterna. Zhou Enlai, som tidigare samarbetat med Chiang Kai-shek vid militärakademin i Kanton, flög ner från Yanan och lyckades få till stånd en lösning. Ännu en period av samarbete mellan Guomintang och kommunisterna inleddes.

De båda generalerna greps förstås, trots löfte om fri lejd. Yang avrättades senare i Chongqing, medan Zhang Xueliang följde guomintangarmén som krigsfånge under hela kriget. När Chiangs arméer retirerade över Taiwan-sundet, togs krigsfången med och placerades i husarrest. Det var inte förrän på sin 90-årsdag som han återupprättades. I mer än 50 år fick han sona det brott han hade begått vid Svarta hingstens berg lucianatten 1936.